Jacob Johan Anckarström

Titel:
Godsägare, kapten och kungamördare
Levde:
1762 - 1792 (avrättad, 29 år)
Jacob Johan Anckarström

Historia:

Jacob Johan Anckarström föddes på Lindö gård i Vallentuna den 11 maj 1762 som son till Jakob Johan Anckarström (överstelöjtnant) och hans hustru Hedvig Ulrika Drufva. Hans mor dog redan när han var liten, och han fick en sträng uppfostran av sin far.

Vid unga år blev han page vid hovet och efter faderns död, då Anckarström var sexton, utnämndes han till fänrik vid kungens livgarde. Fem år senare tog han avsked därifrån - med kaptens rang. Han gifte sig med en officersdotter som hette Gustava Löwen (-1844) och arrenderade Torsåker säteri och började ägna sig åt jordbruk istället. Han råkade ofta i tvist med sina grannar men förlorade oftast processen, och flera gånger ställdes han också inför rätta för misshandel av underlydande. Efter att han råkat i en dispyt med Torsåkers ägare upphörde arrendet, och han flyttade därför till Stockholm med hustru och barn år 1790.

På sommaren samma år (1790) reste han till Gotland med sin fru och en bekant vid namn Runeberg. Redan på båten över till ön sägs det att Anckarström och Runeberg väckte sina medpassagerares ovilja genom att prata nedsättande om kungen och hans krigspolitik. Den 9 augusti anlände de till Kyllaj på öns ostkust. Där tog de in hos en skeppare och tillbringade kvällen i sällskap med värden och dennes föräldrar. Nu fälldes ännu starkare ord om kungen och framför allt om faran för Gotland i kriget som startats av Gustav III. Bland annat skall Anckarström ha sagt att om han sände sin hund till Finland, så skulle denne också bli fänrik. Hans värdfolk rapporterade detta till myndigheterna, som misstänkte Anckarström för spioneri och uppviglingsförsök.

Tillbaka i Stockholm fick de på hösten en domstolskallelse där det stod att de var anklagade för högmålsbrott och skulle inom fyra veckor infinna sig i Visby för att genomgå en grundlig undersökning. Tiden gick och de vägrade åka till Visby och därför blev de i april 1791 fängslade och förda till Visby. Handlingarna i målet blev sedan överförda till Stockholm och i augusti fördes de tillbaka till storstan där de blev frisläppta, dock med reseförbud, i väntan på hovrättens beslut. Beslutet lät emellertid vänta på sig och Anckarström trodde att han var förföljd av kungen. Målet blev inte avgjort förrän efter Anckarströms död. Han blev frikänd från anklagelserna för högmålsbrott, antagligen till följd av bristande bevisning.

Gustav III Anckarström blev självklart inte mindre hatiskt inställd mot Gustav III efter dessa händelser, och det sägs att det var under den här tiden som hans tankar på att "röja kungen ur vägen" skall ha väckts. I december 1791 blev han bekant med Klas Fredric Horn (28), som var en svärmisk beundrare av de franska frihetsideérna och personlig fiende till Gustav III. Detta på grund av att hans far blivit arresterad vid 1789 års riksdag och Horn kände det som sin plikt att hämnas sin fars kränkta ära. Ungefär vid den här tiden anslöt sig även Adolf Ludvig Ribbing (27) till gruppen. Han hade också tagit avsked från militären på grund av sitt hat till kungen. I januari 1792 satt de hemma vid Horn ute på Huvudsta gård, och planerade mordet. Det bestämdes att Anckarström skulle skjuta kungen, medan Ribbing och Horn skulle ta på sig uppdraget att sörja för Anckarströms familj - ifall han skulle åka fast. Den första planen var att ta kungen tillfånga när denne var ute på Haga slott, och sedan genomföra en statskupp. De gjorde sedan flera försök att mörda kungen - en kväll på nyåret 1792 lyckades de smyga sig fram utanför kungens fönster på Haga. I sin uppjagade sinnesstämning tyckte dock Horn att kungen redan såg alldeles dödsblek ut, vilket skall ha gjort dem så förskräckta att de flydde därifrån. En annan gång följde de efter kungen till riksdagen i Gävle, men lyckades inte komma nära nog för att skjuta.

Samtidigt hade en annan grupp med konspiratörer bildats som hade samma mål – att oskadliggöra kungen och genomföra en statskupp. I den gruppen ingick bland annat generalmajor Carl Fredrik Pechlin (72), friherre Ture Johan Bielke löjtnant Karl Fredrik Ehrensvärd, överstelöjtnant Karl Pontus Liljehorn, major Kristoffer Ægidius von Hartmansdorff, kansliråd Jakob von Engeström och dennes bror Johan med flera. Efter riksdagen i Gävle sammanstrålade de bägge grupperna och attentatet bestämde man att verkställa på maskeradbalen på Operan den 16 mars. På plats på Operan den aktuella dagen var Anckarström, Horn, Ribbing och Ehrensvärd. Anckarström hade två pistoler och en dolk. En av de sammansvurna, Liljehorn, hade dock varnat kungen anonymt, men Gustav III hade fått många hotelsebrev under sitt liv och brydde sig inte om varningen. När kungen väl infann sig på maskeradbalen blev han nästan omedelbart omringad av gruppen. Någon av konspiratörerna slog sedan kungen på axeln och sa; Bon soir bon masque (god afton vackra mask), vilket var tecknet för Anckarström att skjuta, vilket han gjorde. Han sköt kungen i ryggen och direkt efter ropade Anckarström: "elden är lös", detta för att skapa förvirring. Han kastade sedan sina pistoler ifrån sig. Kungen ropade Ay ay! Je suis blessé! (aj, jag är sårad), och sjönk ner på en bänk.

En vapensmed kände senare igen pistolerna och Anckarström greps i sin bostad redan klockan nio dagen därpå. Han erkände modigt och tog ensam på sig skulden. Först efter att hans medbrottslingar arresterats angav han även dem. Anckarström, Ribbing, Horn, Ehrensvärd och Liljehorn dömdes till döden. Av dessa fem var det dock bara Anckarström som avrättades. De andra fick sina domar ändrade till fängelse istället.
Tre dagar i sträck, den 19, 20 och 21 april, stod så Anckarström vid skampålen i halsjärn samtidigt som han piskades. De första rappen över ryggen tog han tigande emot, men efter ett tag började han vråla för varje slag. För varje vrål från honom skrev folkmassan Elden är lös! Elden är lös!. Samma sak skedde nästa dag på Hötorget och tredje dagen på Nytorget på Södermalm.
Sex dagar senare, den 27 april 1792, (och fjorton dagar före sin 30-årsdag) fördes han ut i rackarkärran för vidare färd mot Skanstull.

Han eskorterades till avrättningsplatsen med män från sitt eget kompani, Svea livgarde. På vägen dit satt han och läste i bönboken. Väl framme hade fyrahundra man bildad en så kallad spetsgård, och mitt för galgen stod en hög påle och vid sidan av den fyra stegel med hjul. Anckarström och prästen föll på knä och bad en sista bön. Därefter satte han på sig en vit mössa och stoppade upp håret under mössan, lade sedan sitt huvud på det ena blocket och sin högra hand på det andra. Prästen sa Dig är förvarad härlighetens krona! varpå Anckarström sa Pris och ära vare dig Herre Jesu innerlig! varefter bödeln högg huvudet och sedan handen av honom. Kroppen tömdes på blod och sprättades upp. Inälvorna, hjärtat och det "hemliga tinget" stoppades i en påse och grävdes ner under steglen. Sedan höggs resten av kroppen itu, först på längden och sedan fyra gånger på tvären. Huvudet spikades upp på en påle med handen under, och resten av kroppen lades på hjulen. Där låg sedan hans rester i flera veckor.

Anckarströms hustru och barn flyttade till Gotland där hon 1797 gifte sig med Barthold Runeberg (Rundberg) som var notarie och vice auditör vid Svea livgarde. Barthold blev ihjälskjuten av sin egen bror när han försökte råna en kyrka på Gotland 1803. Då var dock Gustava och Barthold redan frånskilda. Arvingarna till Anckarström fick så småningom tillbaka de fråndömda godsen, och fick även lov att byta namn till Löwenström. Som en försoningsgåva donerade Anckarströms bror, Gustav Adolf Löwenström (1809) pengar till ett sjukhus som ännu idag heter Löwenströmska lasarettet.

Anckarströms födelsenotis Första bilden visar Anckarströms födelsenotis som finns i Vallentuna kyrkobok C:1 GID: 2439.26.98900. Det står:
d 11 föddes och 12 döptes Jacob Johan Wälb. .. Capitain och Riddarens Joh: Jacob
Anckarströms son på Lindö, och modren Wälb: fru Hedvig Ulrica Drufva

Sedan radas vittnena upp.

Anckarströms dödsnotis Den andra bilden visar Anckarströms dödsnotis som finns i kyrkoboken Stockholms barnhusförsamling CI:2 1745-1786 sidan 187. Följande står:
J.J. Anckarström, f.d. capitaine, efter föröfwat mord
å rikets konung och herre, högstl. konung Gustaf 3dje
miste högra hand, halshöggs och steglades utanför staden!
Bereddes af kyrkoherden i Maria Doctor Petrejus, gick
sitt rättmätiga straff till mötes med mycken frimo
dighet, han war 32 år gammal. fick 30 par spö å 3ne
torg och 3ne dagar.


I notisen står det att han skulle ha varit 32 år gammal, men räknar man efter var han 29, nästan 30. Så prästen har skrivit fel.

Händelser under Jacob Johan:s livstid
1765  Mösspartiet tar makten i Sverige.
1767  Sverige har 2 009 696 invånare.
1769  Kaffeförbudet från 1757 hävs.
1770  Ludwig van Beethoven föds i Bonn.
1771  Adolf Fredrik dör. Gustav III blir kung.
1772  Gustav III:s statskupp.
1774  Ny tryckfrihetsförordning skrivs.
1779  Sverige förbjuder häxjakt.
1782  Förbudet mot judisk invandring hävs.
1784  Kolonin Saint Barthélemy grundas.
1788  Anjalaförbundet.
1788-1790  Gustav III ryska krig.
1789-1799  Franska revolutionen pågår.
1792  Gustav III blir skjuten och dör.

Källor
* Svenska män och kvinnor - A-B (Bonniers förlag 1942) sid 81-82
» riksarkivet.se
- Stora porträttet från digitaltmuseum.se
- Skampåleporträttet från digitaltmuseum.se

Inlagd 2004-10-31 | Uppdaterad 2017-10-25