Carl Fredrik Pechlin

Titel:
Friherre, militär och överståthållare
Adel/ätt:
Adliga ätten nr 1915 - Pechlin. Utslocknad 1834
Levde:
1720 - 1796 (75 år)
Carl Fredrik Pechlin - målad av Per Krafft d.ä.

Historia:

Carl Fredrik Pechlin föddes i Holstein den 8 augusti 1720 som son till Johan Pechlin von Löwenbach och grevinnan Margareta Amalia Floor. Han var morbror till Hans Järta.

Vid sex års ålder kom han till Sverige med föräldrarna och studerade lite senare vid Lund. Efter detta skrevs han in som volontär vid fortifikationen. Tjugo år gammal utnämndes han till fänrik vid Adlerfelts regemente, där han 1743 befordrades till löjtnant. Inom politiken slöt han sig till en början till hattpartiet. Vid riksdagen 1755-1756 fick han det förnämsta bestyret med utdelandet av de franska mutorna och visade mycken iver att omintetgöra hovets planer på ökad makt samt att förfölja dess anhängare. Han var intensivt emot att kungen skulle ha ökad makt.

Vid tjugosex års ålder blev han kapten vid Ruthensparres regemente, där han 1750 blev överstelöjtnant och året därpå överstelöjtnant vid Kalmar regemente. Samma år blev han också svensk adelsman. Han deltog i det pommerska kriget där han utmärkte sig genom sin skicklighet och mod flera gånger. För detta belönades han med chefskapet vid Jönköpings regemente. Hans sista militära befordran fick han 1770 då han blev generalmajor. Efter Pommerska kriget reste han hem för att delta i 1760 års riksdag och blev där en av ledarna för den starka opposition, kallad lantpartiet, som bildades för att stå emot hattregeringen. I januari 1761 förrådde han sina vänner genom en hemlig överenskommelse med franska sändebudet och Axel von Fersen, vilket gjorde att partiet upplöstes. Hans beteende väckte sådan ilska att han i augusti 1761 uteslöts från riddarhuset.

Pechlin var det svenska frihetstidens kanske mest tvetydiga politiska karaktär, det sägs att han var självisk, opålitlig, en mästare i intriger och fullkomligt hänsynslös i fråga om medlen. På sina gods i Kalmar län gjorde han sig känd som en "bondeplågare" av värsta slag, men i det offentliga livet uppträdde han som den ivrigaste förkämpen för frihetstidens frihet, vilket gav honom goda tillfällen till ekonomiska vinster.

Vid riksdagen 1769-70 uppträdde han åter i hattarnas led, men svek denna gång partiet, då de var för planerna på frihetens inskränkning. Han kom överens med Rysslands, Englands och Danmarks sändebud att mot en bestämd summa försöka stoppa hattarnas strävanden av vilka det förnämsta var statsskickets förbättring, och därefter övergick han öppet till mössorna samt lyckades verkligen förhindra reformplanen. Vid riksdagen 1771-72 var han fortfarande i mösspartiet och deltog i förhandlingarna om den så kallade kompositionen, och var en tid även tillförordnad överståthållare. Han kunde emellertid inte hindra revolutionen i augusti 1772, som ledde till omstörtandet av frihetstidens författning. Han reste då till Småland, sände ut en berättelse om revolutionen och utsåg sig för högste befälhavare vid detta regemente, antagligen i avsikt att göra våldsamt motstånd. Han greps den 23 augusti i Jönköping och hölls en tid fängslad på Gripsholms slott. Han ställdes i november inför krigsrätt i Stockholm, men då han varit försiktig med att utfärda bestämda order till motstånd, fanns inga klara bevis och han kunde inte fällas. I januari 1773 begärde han nåd, som han också fick, och efter detta tog han avsked från krigstjänsten.

Enligt en mängd vittnesmål var han också med i sammansvärjningen och mordet på Gustav III, men han hade sopat igen sina spår så noggrant att det inte gick att bevisa hans delaktighet. Han sattes ändå i fängsligt förvar, först på Carlstens fästning, sedan på Varbergs fästning där han dog fyra år senare, den 29 maj 1796, 75 år gammal. Porträttet av Pechlin är utfört av Per Krafft d.ä.

Källor
* Svenska män och kvinnor - P-Sheldon (Bonniers förlag 1949) sid 47-48
* Svenskt Biografiskt Lexikon (SBL), cd-skiva, band 28
» adelsvapen.com
- Målning av Per Krafft d.ä. 1771

Inlagd 2004-10-16 | Uppdaterad 2017-10-25