Alfred Bernhard Nobel

Titel:
Svensk kemist och uppfinnare, grundare av Nobelpriset
Levde:
1833 - 1896 (63 år)
Alfred Nobel

Historia:

Alfred Bernhard Nobel föddes den 21 oktober 1833 i Stockholm som son till uppfinnaren Immanuel Nobel och Carolina Andrietta Ahlsell.

Han uppfostrades i St. Petersburg och med sina bröder hjälpte han fadern med ledningen av den mekaniska verkstaden där. Det var emellertid inom den dåtida sprängtekniken han kom att spela en betydande roll. Hans bröder ägnade sig också åt att studera nitroglycerinet. Emellertid gick det sämre för hans yngre bror, Emil Oskar, som dödades av detta sprängämne.

Nobel uppfann dynamiten 1867 och spränggelatinet, och för sina nitroglycerinuppfinningar skaffade han sig patent i nästan alla länder, och han började anlägga fabriker i Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien, England och Amerika. Han var också delägare i det stora Nobelska naftabolaget, där han hjälpte till med mycket pengar.
När han blivit millionär bodde han i sin praktfulla villa i San Remo eller i sitt ståtliga palats vid Avenue Malakoff i Paris. Han var en frikostig herre som bland annat gav 65.000 kronor till Salomon August Andrées nordpolsfärd.

Femtioett år gammal (1884) blev han ledamot av Vetenskapsakademien i Stockholm och vid julfesten i Uppsala 1893 utnämndes han till fil. hedersdoktor. Utanför Paris hade han ett stort tekniskt-vetenskapligt laboratorium, som han flyttade till San Remo i början på 1890-talet. Nobel dog ogift den 10 december 1896 i sin villa i San Remo, 63 år gammal.
I hans testamente stod det att hela han förmögenhet (som då var på över 30 miljoner kr) skulle gå till en fond och där räntan årligen skulle delas ut åt dem som inom fysik, kemi och medicin gjort de viktigaste upptäckterna eller uppfinningarna, skrivit det bästa inom litteraturen, och till den som gjort mest för freden i världen. Priset delades ut första gången år 1901 på Alfred Nobels dödsdag den 10 december.

Källor

Inlagd 2004-11-14 | Uppdaterad 2017-10-25