Lars Magnus Ericsson



Levde: 1846 - 1926  (80 år)
Titel:    Uppfinnare och grundare till LM Ericsson

Lars Magnus Ericsson
Lars Magnus Ericsson föddes den 5 maj 1846 i Värmskogs socken i Värmland som son till Erik Eriksson och Maria Jonsdotter.
När han var tolv år dog hans far och han fick då börja jobba och när han hade tillräckligt med pengar reste han till Stockholm (1867) och började jobba på "Öller & Co" som bland annat tillverkade telegrafapparater. Där jobbade han i sex år och fick sedan två stycken stipendium så att han kunde åka utomlands och studera. Efter tre år var han hemma igen, och han hade då fått praktik i de förnämsta fabrikerna i branschen, bland annat i Tyskland och Schweiz.

Väl hemma i Stockholm igen (1876) startade han en liten verkstad, tillsammans med kompisen Carl Johan Andersson, som var avsedd att tillverka matematiska och fysikaliska instrument med mera. Ungefär samtidigt uppfanns telefonen i Amerika och Ericsson som förstod telefonens betydelse i framtiden började 1877 att tillverka telefoner. Hans genialiska begåvning som konstruktör gjorde att han uppfann och tillverkade maskiner som på ett fabriksmässigt sätt tillverkade telefonerna.

Hans lilla fabrik blev så småningom en av de största i världen när det gäller att tillverka telefoner. Han valde, med hjälp av sin verkmästare C.J. Andersson en stam av pålitliga och begåvade arbetare. I början av år 1907 hade det tillverkats över 670.000 telefoner. Ericsson bidrog till att telefontekniken fick en så hög ståndpunkt i Sverige och att den svenska telefontekniken även fick ett högt anseende i utlandet och åstadkom en väsentlig ökning i landets export.

År 1896 bildades Aktiebolaget L. M. Ericsson & Co. där han blev verkställande direktör. Då särskilt exporten till Ryssland och England hastigt utvecklade sig startades en fabrik i St. Petersburg och i London öppnades ett kontor. År 1901 utvidgades det svenska bolaget ännu mer då de köpte in Aktiebolaget Telefonfabriken i Stockholm. Ericsson lämnade då sin befattning åt sin närmaste man, dåvarande kontorschefen Axel Boström, men han behöll sina andelar i företaget till år 1905, då han sålde dem alla.

Det sägs att han var en krävande person och att han inte tyckte om publiciteten runt sin egen person. Hans arbetare hade en djup respekt för honom. Själv trodde han inte på masstillverkning av telefoner, då han ansåg att de endast var en leksak för de lite rikare i samhället.
Han dog den 17 december 1926, 80 år gammal, och begravdes i Botkyrka. Och på hans egen begäran finns det ingen gravsten vid hans grav.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2005-01-20 | Uppdaterad 2005-01-20