Kristian II av Danmark



Levde: 1481 - 1559  (77 år)
Titel:    Dansk-Norsk-Isländsk kung 1513-1523 (10 år)
Svensk kung 1520-1521 (9 månader) - Valspråk: Så var det beskikket

Kristian II
 Kristian II av Oldenburg föddes den 1 juli 1481 på Nyborgs slott i Danmark, som son till den danska kungen  Hans (Johan II) av Oldenburg (26) och  Kristina av Sachsen (20). Kristian är känd under namnet  "Kristian tyrann"

Under sin uppväxttid var Kristian så svårhanterlig att hans lärare hade svårt att styra honom – idag skulle man kanske säga "en värsting". Redan när han var sex år (1487) valdes han till tronföljare av det danska riksrådet, två år senare valdes han av det norska och lite senare även av det svenska. En kort tid under sin uppväxt vistades han hos köpmannen Hans Messenheim i Köpenhamn, där han fick leka och umgås med dennes söner, och där han vistades i de borgerliga kretsarna. Nitton år gammal (1502) visade han vid ett anfall mot Sverige stor tapperhet som anförare då han erövrade Älvsborg och Öresten.

Kristian var verksam som ståthållare i Norge under åren 1506-1513 – där han effektivt kämpade för kungamaktens intressen. Biskopar som uppfattades representera kyrklig självständighet och norska särintressen fängslades eller tog till flykten. De ersattes istället med "pålitliga" danska kungatjänare. På samma sätt blev danskar även slottshövitsmän och protesterna från de norska bönderna slogs ner.
På ett besök i Bergen träffade Kristian en köpmansänka, Sigbrit Willoms, som hade en dotter som hette Dyveke som Kristian snabbt blev intresserad av. Han ordnade snart att de, både mor och dotter, bosatte sig i Oslo istället. Dyveke blev hans älskarinna och hennes mor blev en förtrolig rådgivare till Kristian.

Isabella av ÖsterrikeNär hans far dog 1513, återvände han till Danmark och efterträdde sin far som dansk-norsk kung. Han tog då med sig Dyveke och hennes mor. Två år senare (1515) ingick han ett politiskt äktenskap med den fjortonåriga (Isabella) Elisabet av Habsburg (1501-1526). Hon var sondotter till den tyska kejsaren Maximilim. Förbindelsen med Dyveke bröt han dock inte ändå fastän han nu var en gift man. Dyvekes mor hade också mycket större makt än vad många riksråd tyckte var lämpligt och det blev stor förargelse och missnöje bland många av dem. Även högadeln hyste förakt för Sigbrit. Många trodde också att hon fått sitt inflytande över kungen genom trolldomsmakt! Sigbrit hade snart hela Danmarks finanser i sin hand och man kan nästan säga att hon var Danmarks första kvinnliga finansminister. Även Kristians fru Elisabet, och hennes familj, försökte få bort Sigbrit och Dyveke, utan att lyckas – tills Dyveke plötsligt dog i september 1517. Både hennes mor och Kristian var övertygade om att det var mord. En ur högadeln, Torben Oxe, som även var en av kungens högst betrodda, fick plikta med sitt liv. Varför han skulle ha tagit livet av Dyveke var det ingen som visste - och troligtvis var han helt oskyldig.

År 1518 landsteg Kristians trupper på Södermalm för att försöka erövra Stockholm. Kristian ansåg sig själv som den "lagliga" unionskungen, vilket inte alla gjorde. De började skjuta på staden men blev snart slagna av Sten Sture d.y. i en blodig drabbning i terrängen runt Brännkyrka. Efter detta skrevs ett avtal om ett tvåårigt stillestånd. Detta skulle bekräftas genom ett personligt möte mellan Sten Sture och Kristian. Som en gisslan för kungens person överlämnades sex Stureanhängare, bland annat Gustav Eriksson (Vasa). Kristian kom dock inte till mötet - dessutom så bröt han avtalet. Gisslan fördes med våld ombord på de danska skeppen och seglade sedan tillbaka till Danmark.

På nyåret 1520 var Kristian på nytt i ett fältslag mot Sten Sture, den här gången på Åsundens is i Västergötland, där Sten Sture blev sårad och senare dog av sina skador på Mälarens is. På hösten 1520 hade Kristian äntligen lyckats erövra Stockholm och Sverige var nu i hans makt. På sin kröningsdag i november 1520, lät han gripa och avrätta 82 stycken av Sten Stures anhängare, detta för att hämnas att hans närmaste man i Sverige, ärkebiskopen Gustav Trolle, blivit avsatt och kränkt. Denna händelse har gått till historien som Stockholms blodbad. Bland annat blev Gustav Vasas far, Erik Johansson avrättad. Upprördheten mot massmorden ledde till ett omfattande uppror mot Kristian, som till största delen leddes av Gustav Vasa - och 1521 jagades han bort, efter endast några månader som kung. De svenska upprorsmännen fick stöd av Hansan som inte heller uppskattade kungens handelspolitik. I Danmark fanns det också en motvilja mot honom eftersom han ville bli en enväldig kung. När Jyllands adel gjorde uppror (1523) blev hans ställning omöjlig och han flydde då till Holland. Dessa händelser har gått till historien som befrielsekriget.

Åtta år senare landsteg Kristian (50) i Norge för att försöka ta tillbaka makten - men försöket misslyckades, och han blev istället tillfångatagen. Första tiden blev han väl behandlad, men efter grevefejdens utbrott 1534 sattes han under sträng bevakning och spärrades in i ett tornrum. 1546 avstod han från alla anspråk till tronen för sig och sina efterkommande, men eftersom hans döttrar inte ville gå med på detta fördes han till Kalundborgs slott där han levde de sista åren av sitt liv. Kristian dog den 25 januari 1559, 77 år gammal.

Kristian har beskrivits så här: "han var vacker och reslig, av naturen utrustad med skarpt förstånd och även i övrigt goda anlag, han hade ett vinnande väsen, men därtill också förmåga av förställning (hycklande), han var melankolisk och misstänksam med en stark vilja, som kunde urarta till nyckfullhet och godtycklighet, men också slå om till vankelmod och försagdhet".




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2004-11-29 | Uppdaterad 2006-01-07