Historia:

Artur Immanuel Hazelius föddes den 30 november 1833 i Stockholm som son till militären och skriftställaren Johan August Hazelius och Lovisa Svanberg.

Han tog studenten i Uppsala 1854 och sex år senare blev han filosofie doktor. I tre år var han därefter lärare i svenska och 1864 lektor i svenska språket och litteraturhistoria vid seminarium för utbildning av lärarinnor. Av dåvarande ecklesiastik-ministern fick han i uppdrag att delta i bearbetning av läroboken "Läsebok för folkskolan", och han gav själv ut "Fosterländsk läsning för barn och ungdom" 1868. För att mer ostört kunna ägna sig åt litterära sysselsättningar lämnade han samma år sin tjänst vid lärarinneseminariet. De följande åren ägnade han sig åt skriverier och gav bland annat ut "Om rättstafningens grunder med särskildt afseende på svenska språket".

I sin ungdom vandrade han runt i flera av våra landskap och såg då att seder och bruk i olika delar av landet mer och mer började jämnas ut. Hösten 1872 beslöt han därför att skapa ett fosterländskt etnografiskt museum i Stockholm och kunde i oktober året därpå öppna den Skandinavisk-etnografiska samlingen som från 1880 kallades Nordiska Museum och från 1891 utvidgades detta också med Skansen, ett friluftsmuseum utan dess like!.
Här fick man se bohagen ordnade i riktiga stuginteriörer, istället för att på vanligt "museivis" hängas på väggar, i skåp, och i glasmontrar o.s.v. Den 24 oktober 1873 öppnades dörrarna för allmänheten. Han har själv sagt följande: "Nordiska Museet skall vara ett hem för minnen, framför allt ur svenska folkets liv, men även ur andra folks, som med det svenska äro befryndade (besläktade). Det skall omfatta alla klasser, således icke endast allmogen, utan ock medelklassen och de högre stånden. Och då dess syfte skall vara att på samma gång gagna vetenskapen samt väcka och nära fosterlandskänslan, skall det också upptaga och vårda minnen av svenska män och kvinnor, som i olika riktningar främjat fosterländsk odling och ära".

Riksdagen hade hjälpt honom med lite pengar till allt detta, ifrån 1875 med 5 000 kr i bidrag, och med tiden ökades årsbidraget för att de sista åren i hans liv vara uppe på 50 000 kr. Redan 1879 hade han erbjudit staten sin samling men fått avslag. Då inrättade han 1880 ett överlåtelsebrev till svenska folket av hela sitt "Nordiska Museum" med alla dess fonder, och ställde det under en styrelse som hade makten att sparka honom från hans post om han missbrukade sin ställning. Detta skrevs under av fem utvalda styrelsemedlemmar och den 28 april 1880 gick Nordiska Museet över från hans ägo till svenska folkets. Han fortsatte emellertid att jobba där och vara ansvarig för museet, och dessutom samla in gamla saker och dylikt.

1880 stiftades "Samfundet för Nordiska Museets främjande" och 1898 hade föreningen 4.525 medlemmar. Gåvor och donationer flöt in till museet och det utvecklades hela tiden. Där hölls fester och basarer med mera. Skansen öppnades den 11 oktober 1891 för allmänheten, och området vidgades år från år och fler och fler byggnader kom dit, bland annat dalastugor, kolarkojor, bergsmansgårdar, lappkåtor, m.fl. Serveringspaviljonger uppfördes och snart blev Skansen allmänhetens bästa tillflykt.

Hans motto var: "Känn dig själv" och med detta menade han att man skall lära känna sin historia, sina rötter och man kommer då bättre att förstå sin samtid och kan möta framtiden med större beredskap.

Han var gift sedan 1864 med Sofia Elisabet Grafström, och de fick 1874 sonen Gunnar. I ett av de gamla husen på Skansen hade han också de sista åren av sitt liv sin bostad, och där dog han den 27 maj 1901, efter en av sina vanliga aftonpromenader i parken, 67 år gammal. Porträttet av Azelius är utfört av Julius Kronberg (1850-1921).