Septimanie d´Egmont



Levde: 1740 - 1773  (33 år)
Titel:    Grevinna

Septimanie d´Egmont - målat av Peter Adolf Hall
 Jeanne Louise Armande Elisabeth Sophie   Septimanie d´Egmont föddes i  Languedoc i Frankrike 1740 som dotter till härföraren, marskalken och hertigen av Richelieu, Louis François Armand du Plessis de Vignerod (1696-1788) och hennes mor var en prinsessa av huset Guise.

Hon fick en grundlig, halvt lärd uppfostran hos en faster i ett benediktinkloster i Normandie och bortgiftes redan som femtonåring (1755) med den störtrike, men torre greven d´Egmont som hon inte hade några varmare känslor för. Äktenskapet var ett resonemangsparti och hennes far hade avgjort saken utan att ens höra med sin dotter först. Strax efter giftermålet gick hennes man ut i krig och hennes liv fylldes då av "sällskapsplikter". Hon agerade värdinna och höll en rad lysande fester.

Hon tyckte om att samla både skalder, filosofer och författare runt sig, som till exempel Francois Voltaire och Jean-Jacques Rousseau. Hon stod i livligt personlig kontakt med den svenske ambassadören Ulrik Scheffer, vilket gjorde att hon snart även blev bekant med Sveriges unge kronprins Gustav (III), när han var på besök i Paris 1771.

Gustav III lär ha gjort ett outplånligt intryck på henne och själv skall han för en tid ha varit starkt fängslad av hennes älskvärda, spirituella och svärmiska sätt. När kronprinsen som kung Gustaf III återvände till Sverige, fortsatte förbindelsen mellan dem genom en, åtminstone från hennes sida, flitig brevskrivning. Hennes brev innehöll önskningar om lycka för hans regering och goda råd hur denna lycka skulle kunna vinnas. Redan dagen efter han reste från Paris, den 25 mars 1771, skrev hon ett brev till honom. Detta fortsatte hon med resten av sitt liv, vilket inte blev så långt. Hon led av en bröstsjukdom, och på hösten 1772 skriver hon till Gustav III: Tack vare Er kan jag aldrig bli olycklig, vilka olyckor jag än får uppleva. Kungen svarade med långa brev, ibland på hela sexton sidor.

När Gustav III genomfört sin statskupp den 19 augusti 1772, var hon den första som han meddelade detta till, och hon grät av glädje vid underrättelsen om den sagolika, fullkomligt oblodiga statskupp han lyckats genomföra. Ett bröstlidande slutade hennes liv den 14 Oktober 1773, på slottet Braisne, endast 33 år gammal. Porträttet av Septimanie är målat av miniatyrmålaren Peter Adolf Hall.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2004-10-15 | Uppdaterad 2005-10-27