Adolf Erik Nordenskiöld

Titel:
Upptäcktsresande, polarforskare och geolog, friherre
Adel/ätt:
Friherrliga ätten nr 405 - Nordenskiöld
Levde:
1832 - 1901 (68 år)
Adolf Erik Nordenskiöld

Historia:

Adolf Erik Nordenskiöld föddes den 18 november 1832 i Helsingfors i Finland (som då tillhörde Ryssland) som son till svensktalande föräldrar. Hans far var mineralogen Nils Gustaf Nordenskiöld (1792-1866).

Sjutton år gammal (1849) tog han studenten i Helsingfors och fyra år senare blev han kandidat och 1855 licentiat i matematisk-fysiska fakulteten där. Redan innan studentexamen hade han börjat utföra mineralogiska studier under sin fars ledning. Dessa studier fortsatte även senare vid universitetet och under resor till Finlands mineralgruvor. Tjugoett år gammal (hösten 1853) följde han med sin far på en mineralogisk resa till Ural där rika samlingar gjordes. Efter hemkomsten därifrån började han sitt vetenskapliga författarskap med ett antal mineralogiska och kemiska avhandlingar.

A.E. Nordenskiöld Under tiden hade han blivit utsedd till kurator (1855) för matematisk-fysiska fakulteten och utnämnts till extra ordinarie bergskonduktör. Bägge dessa befattningarna fick han emellertid avsked ifrån redan samma år. Finland tillhörde Ryssland vid den här tiden och man kunde inte vara för frispråkig när det gällde detta förhållande. Orsaken till att han fick avsked från befattningarna var att han deltagit i en fest där man höll en del skämtsamma och anspelande tal, vilket upprörde de ryska myndigheterna. Han reste därefter till Berlin där han fortsatte att studera. Väl hemma igen var han på en fest där han höll ett tal för "Finlands minne och hopp" vilket inte var populärt hos den ryska myndigheten. Han fick valet att lämna landet eller göra en slags avbön, och han valde då att lämna landet. Han reste på sommaren 1857 till Stockholm där han fortsatte sina mineralogiska studier vid Naturhistoriska riksmuseets mineralkabinett. I december året därpå blev han professor och intendent vid den mineralogiska avdelningen. Samma år (1858) deltog han i Otto Torells (1828-1900) ishavsexpedition till Spetsbergen där de kom att bli de första som hittade växtfossil från tertiärtiden. 1861 gick en ny expedition till Spetsbergen, även nu under Torells ledning. På den var Nordenskiöld Torells närmaste man på fartyget Æolus.

Tack vare frikostiga bidrag från affärsmannen Oskar Dickson (1823-1897) och även kung Oscar II kunde han från slutet av 1860-talet genomföra ett stort antal egna expeditioner. För att slutföra en påbörjad gradmätning på spetsbergen (påbörjad 1861) gick 1864 en ny arktisk expedition från Sverige, denna gång under Nordenskiölds befäl. Nu kartlades delen av Spetsbergen och nya bidrag till ögruppens växt- och djurvärld samlades in. Åren 1868 och 1872-73 gjorde han forskningsresor till Svalbard och en expedition gick 1870 till västra Grönland.

Båten Vega fastfrusen i isenDen mest kända av hans expeditioner är dock den som startade från Tromsö i Norge den 21 juli 1878. Sjöresan gjordes med det ombyggda valfångst-
fartyget Vega som gick norr om Sibirien med sikte på Berings sund. Fartygets kapten var löjtnant Louis Palander (1842-1920). Färden gick bra - ända tills fartyget frös fast i isen och besättningen tvingades övervintra instängda på fartyget i tio månader. Efter att isen lossnat seglade Vega söderut mot Stilla oceanen. Den 2 september 1879, när expeditionen nådde Yokohama i Japan, spreds telegrammen över hela världen att Nordostpassagen för första gången hade passerats. Därefter fortsatte de söderut, rundade Indien och kom genom Suezkanalen och Medelhavet hem till Stockholm den 24 april 1880. Man hade då varit borta i ett år och nio månader. Det blev stort jubel vid hemkomsten och kungen adlade både Palander och Nordenskiöld för deras stora bedrifter.

Nordenskiöld fortsatte att utforska Arktis och den 23 maj 1883 påbörjade han, med ångaren Sofia, ännu en expedition. Den här gången till Grönland där han ville utforska inlandsisen. Han trodde inte att hela Grönland var täckt av is - en tanke han snart fick ge upp. En 30 dagar lång isvandring till Grönlands mitt bevisade detta.
Nordenskiöld var åren 1893-1901 ledamot av Svenska Akademin, och vid sin död var han hedersledamot av över 80 utländska vetenskapliga samfund. Han dog, plötsligt, på sin egendom Dalbyö i Södermanland den 12 augusti 1901, 68 år gammal. Han hade då varit gift sedan 1863 med finska friherrinnan Anna Maria Mannerheim som han fick fyra barn med. Bilden med Nordenskiöld stående på isen är målad av Georg von Rosen år 1886.

Källor
Inlagd 2005-07-24 | Uppdaterad 2017-11-01