Jacques-Louis David



Levde: 1748 - 1825  (77 år)
Titel:    Porträttmålare

Jacques-Louis David - självporträtt
 Jacques-Louis David föddes i en ganska förmögen medelklassfamilj i Paris den 30 augusti 1748. När David var nio år gammal dödades hans far i en pistolduell, och han växte upp vid sin mor,  Geneviève Buron, och försörjdes av två farbröder. Dessa ville att han skulle studera till arkitekt, men David ville bli målare.

David studerade först vid den franske målaren François Boucher (1703-1770) – en avlägsen släkting till hans mor, och sedan för målaren Joseph Marie Vien (1716-1809) som representerade tidens klassiska smak. Under lärotiden vid sistnämnda, var David med i en fäktningsduell där han skadade kinden. Skadan utvecklade sig sedan till en tumör som satt så galet till att det ibland var svårt att förstå vad han sa. David försökte vinna de tävlingar som akademin lyste ut. År efter år deltog han i tävlingen med sina historiska tavlor, såsom "Minervas strid med Mars" (1771) och "Senecas död" (1773), men han vann inte förrän efter fyra års försök med tavlan "Antiochos och Stratonike" (1774). Efter segern reste han tillsammans med Vien till Rom där han var mellan åren 1775-1780. Han studerade där de stora renässans- och barockmästarna och senare även fornlämningar och klassisk konst. Hans bästa verk från den tiden anses vara "S:t Rochus anropar madonnan om hjälp för de pestsmittade" (1779).

Davids hustru Marguerite-Charlotte Pécoul – målad av DavidVäl tillbaka i Paris målade han "Andromache vid Hektors lik" och "Den tiggande Belisarius". David, nu 34 år gammal, gifte sig 1782 med Marguerite Charlotte Pécoul (1764- 1826) (se bild) som var 18 och dotter till en rik byggherre. Hemgiften gjorde att David inte längre var helt beroende av arvoden. Trettiosex år gammal (1784) blev han medlem av akademin. Samma år reste han tillbaka till Rom där han på beställning av kung Louis XIV målade "Horatiernas ed" (se bild). Målningen väckte stor uppståndelse både i Paris och i Rom. Tavlan föreställer tre unga män som inför sin far svär att segra eller dö för Roms ära. David blev nu berömd och uppskattad som den antika stilens främste målare. Som medlem i akademin hade han tillgång till en ateljé i Louvren där han undervisade i målning. Antalet av hans "lärjungar" sägs uppgå till flera hundra, både fransmän och utlänningar, målare, skulptörer och även arkitekter sägs ha gått i skola hos David. Några av de mer kända namnen är; Anne-Louis Girodet de Roussy-Trioson (1767-1824), Antoine-Jean Gros (1771-1835), Jean Auguste Dominique Ingres (1780-1867), danskarna Johan Ludvig Gebhard Lund (1777-1867) och Christoffer Wilhelm Eckersberg (1783-1853) och även svensken Per Krafft d.y. (1777-1863).

Vid franska revolutionens utbrott var David i fyrtioårsåldern. Han rycktes med av tidens idéer och blev en hänförd dyrkare av friheten och republiken – han stödde Napoleon Bonaparte och revolutionen och använde sin konst som kraftfull propaganda. David arrangerade fester för överklassen, gjorde ritningar till republikanska dräkter, röstade i nationalkonventet för kungens död, och med sin pensel prisade han frihetens kämpar och martyrer. Bland annat med tavlan "Den mördade Marat" (1793) som föreställer journalisten och politikern Jean-Paul Marat som blev mördad i badet.

Horatiernas ed – målad av DavidMellan åren 1799 till 1815 var David Napoleons officiella målare - han målade bland annat dennes kröning i tavlan " Kröningen av Napoleon och Josephine" 1805-1807. Tavlan är ofantlig stor, den är hela 9,79 meter lång och 6,29 meter hög - och personerna på tavlan är i naturlig storlek. När den politiske ledaren och en av de mest inflytelserika under franska revolutionen, Maximilien de Robespierre fängslades 1794, spärrades även David in. Davids hustru, Marguerite-Charlotte, som han precis skilt sig ifrån på grund av att de hade olika politiska åsikter, (hon var rojalist och han var republikan) vädjade för honom och han släpptes så småningom ut från fängelset. David och exhustrun gifte om sig några år senare (1796). När det började gå sämre för Napoleon blev David förvisad till Bryssel, såsom jakobin och "kungamördare". Själv ville han bosätta sig i Rom, men det fick han inte tillåtelse till. Han tackade också nej till den preussiske kungens inbjudan att flytta till Berlin och bli direktör över Preussens konstsamling. Han bodde istället i Bryssel till sin död den 29 december 1825, 77 år gammal.

Ett urval av målningar utförda av David:
* Minervas strid med Mars" - 1771
* Diana and Apollo Killing the Children of Niobe – 1772
* Senecas död" - 1773
* Antiochos och Stratonike – 1774
* S:t Rochus anropar madonnan om hjälp för de pestsmittade – 1779
* Andromache vid Hektors lik – 1780
* Herr och fru Pécoul – 1783 och 1785
* Madame Récamier
* Morel de Tanguy med sina två döttrar
* Sokrates död – 1787
* Den tiggande Belisarius
* Paris´och Helenas älskog – 1788
* Brutus, som ser sina avrättade söner bäras bort – 1789
* Bonaparte till häst – 1800
* Pius VII – 1805
* Amor och Psyche – 1817
* Telemachos´ avsked – 1818
* Mars avväpnad av Venus och gracerna – 1824




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2005-08-21 | Uppdaterad 2005-08-21