Michaël (Cosswa) Anckarsvärd



Levde: 1742 - 1838  (96 år)
Titel:    Greve, överste, konspiratör - med i Anjalaförbundet

Michaël (Cosswa) Anckarsvärd
 Michaël (Cosswa) Anckarsvärd föddes den 9 mars 1742 på Högfors bruk i Karbennings socken i Västmanland som son till inspektorn Johan Cosswa och Catharina Lindh.

Anckarsvärd gjorde sjötjänst på kofferdifartyg i Nordsjön, Spanska sjön och Medelhavet åren 1765—1767 och vintrarna 1768-1772 vistades han i Stockholm sysselsatt med garnisonstjänst och kartritning på lotskontoret, samt deltog om somrarna i sjöexpeditioner av olika slag i Östersjön och Finska viken. I samband med Gustav III:s statsvälvning sommaren 1772 gjorde Anckarsvärd flera expeditioner, bland annat sändes han till Borgå för att där hämta Jacob Magnus Sprengtportens dragoner och föra dem till Sveaborg där de skulle hjälpa till med kungens planerade revolt. Efter kungens statkupp, som för övrigt gick mycket bra, gick Anckarsvärds karriär snabbt uppåt:
* löjtnant i armén - 13 september 1772
* adlad - 13 september 1772
* löjtnant vid flottan - 22 april 1773
* varvskapten - 2 maj 1774
* major - 30 juni 1775
* överstelöjtnant - 19 februari 1777
* överste - 16 augusti 1784

Anckarsvärd avrådde Gustav III flera gånger från att starta det ryska kriget (1788), för, som han sa: "det torde medföra de allra olyckligaste följder". Detta uttalande mottogs inte väl och när kungagunstlingen Gustaf Mauritz Armfelt märkte den dåliga stämningen bland Anckarsvärds officerare och meddelade detta till Gustav III, fick Anckarsvärd snart ett syrligt brev från kungen där han påminde honom om de "tungomål" han borde föra för sina trupper. Att kungens missnöje var ganska stort förstod Anckarsvärd när kungen kom till Sveaborg den 2 juli 1788. Under sjöslaget vid Hogland den 17 juli 1788 var Anckarsvärd kvar i Sveaborg, där man kunde höra kanonerna från slaget. Han gjorde klar sin flotta och begärde, av hertig Fredrik som för tillfället förde befälet, tillåtelse att gå till sjöss och hjälpa örlogsflottan – vilket han emellertid inte fick. Hertigen ville ge tillåtelse till det men blev avrådd av Johan Christopher Toll och Salomon Mauritz von Rajalin (1757-1825). Senare fick Anckarsvärd dock befälet över hela arméns flotta när den skulle anfalla Fredrikshamn. Efter återtåget från Fredrikshamn hölls det överläggningar vid Kymmene. Där uppmanade Anckarsvärd både enskilt och offentligt stillestånd och fred samt ständernas sammankallande, varpå han begärde att man omedelbart skulle utrymma fiendens område. Det senare avslog kungen men i övrigt gillade han, vad Anckarsvärd föreslog rörande stridskrafternas förläggning. Efter detta följde händelserna som kallas för "Anjalaförbundet". Anckarsvärds ställning till Anjalaförbundet är inte riktigt utredd. "Liikalanoten" som skrevs till den ryska kejsarinnan den 8 augusti, säger han sig ha fördömt, och han skrev inte heller under "Anjaladeklarationen" (12 augusti). Ändå lät han hälsa undertecknarna, att han "vore fulleligen övertygad, det deras avsikt är rikets frälsning". Med andra ord höll han med Anjalamännen men skrev inte under.

Den 2 mars 1789 arresterades han för sin delaktighet i Anjalaförbundet och fördes, tillsammans med sin fru, till Stockholm där han sedan satt fängslad - först i Fredrikshov och sedan på Drottningholm. Han misstänktes för delaktighet i Anjalaförbundet och för att ha skrivit den skrift till hertig Karl - som samtliga officerare skrev under - och där de anhöll om hertigens medverkan för att åstadkomma stillestånd och ständernas sammankallande. Av Armfelt fick han tillgång till bläck och penna och skrev en försvarsskrift till kungen där han bedyrade sin oskuld och sin trohet (8 april). En månad senare, och fortfarande fängslad på Drottningholm, satte han, på Armfelts uppmaning, upp en plan på en av kungens förestående fälttåg. Det lyckades han så bra med att kungen själv infann sig och efter ett timslångt samtal i enrum frigavs han. Samtidigt blev han utnämnd till generaladjutant. Han fick även ersättning för de ekonomiska förluster som han lidit genom "den hastiga resan till Stockholm".

Efter frigivningen satte karriären fart på nytt:
* generaladjutant - maj 1789
* landshövding över Kalmar och Öland - oktober 1790
* överkommendant på Kalmar fästning - oktober 1793
* generalmajor - 4 februari 1795
* friherre - 1 mars 1805
* lantmarskalk - 3 maj 1809
* generallöjtnant - 6 juni 1809
* greve - 6 juni 1809

Trettionio år gammal (juni 1781) gifte han sig med den 22-åriga Eva Karolina von Segebaden (1759-1843).
Han tog avsked från landshövdingposten den 7 maj 1810 och femton dagar senare även från sina militära ämbeten. Anckarsvärd dog på Karlslunds gård i Längbro förs (T) den 23 mars 1838, fjorton dagar efter sin 96-årsdag, och gravsattes den 5 april i eget nytt gravkor i Breven i Asker förs (T).




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2006-01-23 | Uppdaterad 2007-02-20