Anne Stuart



Levde: 1665 - 1714  (49 år)
Titel:    Drottning i England, Skottland och Irland 1702-1707
Drottning i Storbritannien och Irland 1707-1714 (totalt 12 år)

Anne av Stuart
 Anne Stuart (Anna) föddes den 6 februari 1665 som dotter till Jakob, som då var hertig av York, men senare blev kung  Jakob II och  Anne Hyde.

På grund av sin farbror Karl II:s skarpa befallning uppfostrades hon, tillsammans med sin äldre syster, Maria, i den protestantiska läran. Hennes föräldrar hade konverterat till katolicismen, vilket inte Karl var så glad över, ändå konverterade han själv till den läran på sin dödsbädd.

Vid arton års ålder, den 28 juli 1683, gifte hon sig med den danska prinsen George av Oldenburg som då var fyllda 30. Han var son till den dansk-norska kungen Fredrik III, och bror till den svenska drottningen Ulrika Eleonora, som var gift med den svenske kungen Karl XI.

Anne och George fick med tiden barnen:
1) Mary Stuart 1685-1687 (död 2 år)
2) Anne Sophia Stuart 1686-1687 (död 9 mån.)
3) William Stuart 1689-1700 - Hertig av Gloucester (död 11 år)
4) Mary Stuart 1690-1690 (död nyfödd)
5) George Stuart 1692-1692 (död nyfödd)
Anne gick igenom hela sjutton graviditeter mellan åren 1683 till 1700, det vill säga på sjutton år! Av dessa sjutton föddes endast fem levande, men alla dog som mycket små, förutom en son, William, som dog när han var elva.

Anne hade en barndomsvän vid hovet som hette Sarah Jennings, som hon hade en gränslös tillgivenhet för. Sarah blev så småningom gift med lord Churchill, (senare hertig av Marlborough), och Sarah och hennes man kom att ha ett stort inflytande på Annes såväl som på hennes svage make, Georges, handlingssätt. Under revolutionen 1688 flydde Anne, som blivit påverkad av Sarah Jennings, till Oxford och återvände till London först sedan Vilhelm av Orange anlänt dit.
Anne kom snart i ett spänt förhållande till sin syster Maria, som var gift med Vilhelm. Det inleddes först med tvister om Annes apanage (ekonomiska bidrag), men blev värre sedan hertigen av Marlborough 1692 råkat i onåd vid kungaparet, och Anne vägrade att avskeda sin barndomsvän Sara Jennings, som då blivit lady Marlborough. Detta ledde till att Anne måste flytta ur det kungliga palatset. Först sedan Marlborough åter tagits till nåder tre år senare (1695) blev hon försonad med sin svåger Vilhelm. Hennes syster Maria hade under tiden avlidit.

Enligt bestämmelserna i "Declaration of rights" besteg Anne tronen efter att Vilhelm avlidit 1702. Men hertigen av Marlborough blev, till följd av sin hustrus inflytande och genom lordskattmästaren Godolphin landets verklige regent.

Anne tog emellertid hand om de kyrkliga befordringarna, vilka hon avgjorde i strängt högkyrklig anda. Marlborough, som påverkats av det härskande whigpartiet, som var för krigets fortsättande, tvang Anne (genom sin hustru) att 1708 avskeda de återstående medlemmarna av torypartiet. På detta sätt skadades lady Marlboroughs inflytande. Anne fann dessutom en ny gunstling i mrs Masham. Lady Marlborough försökte ha kvar sitt inflytande över Anne, men Anne retades av hennes tyranni. 1710 avskedades ministären, och en toryministär bildades, där Harley och S:t John var de förnämste medlemmarna. 1711 blev lady Marlborough avskedad från alla sina befattningar vid hovet, ministären inledde fredsunderhandlingar med Frankrike, och hertig Marlborough skildes från befälet och åtalades för försnillning.

Anne är för eftervärlden mest känd som "den goda drottningen Anne". Vid flera tillfällen visade hon att hon som drottning handlade med känsla av ansvar inför sitt folk. Hon var Englands sista regent av huset Stuart. År 1707 ingick England och Skottland en union, med namn Storbritannien och fick en gemensam styrelse och parlament. Anne blev den första att regera i den nya unionen. Hon dog den 1 augusti 1714, 49 år gammal. Nästa att regera över Storbritannien och Irland blev George I av Hanover.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2005-03-21 | Uppdaterad 2005-03-21