Johan Ludvig Runeberg



Levde: 1804 - 1877  (73 år)
Titel:    Skrev "Fänrik Ståls sägner". Finlands nationalskald.

Johan Ludvig Runeberg
 Johan Ludvig Runeberg föddes i Jakobstad i Finland  (som då tillhörde Sverige) den 5 februari 1804 som son till sjökaptenen Lorenz Ulrik Runeberg och Anna Maria Malm. 

Hans föräldrar var fattiga och han fick redan som åttaåring (1812), bosätta sig vid sin farbror i Uleåborg. Tidigt visades sig han känsliga sinne och poetiska anlag. Han studerade vid Vasa trivialskola, där han blev intresserad av poetisk litteratur och började att skriva dikter. År 1822 tog han studenten vid Åbo akademi, där han till att börja med levde i ytterst sparsamma omständigheter. Hans bekantskap med den gamle underofficeren Pelander, blev i vissa hänseenden urbilden för Fänrik Stål sägner, då han berättade åtskilliga krigsminnen för Runeberg.

Han tog år 1827 magistergraden, och kort före det hade han debuterat som skald, men det var först efter ytterligare några år av tyst väntan och rastlöst inre arbete, som han gav ut första delen av sina dikter (1830), som tillägnades Frans Mikael Franzén, som hälsade dem med stort bifall och förklarade, att Finland höll på att frambringa en stor skald.
Samma år blev han docent vid universitetet, som efter Åbo brand förlagts till Helsingfors, och kort därefter gifte han sig (1831) med Fredrika Tengström, som också var poetiskt begåvad. 1831 fick han pris av Svenska akademien för sin dikt Graven i Perrho.
Han diktade på svenska, och hans verk blev översatta till finska och många andra språk. Fler dikter av honom är: Älgskyttarna, Hanna, Julkvällen och Kung Fjalar. Det var de tre samlingarna Dikter (1830, 1833 och 1843) som gjorde honom känd.

Sin försörjning hade han dels som lärare och dels som tidningsredaktör. Mellan åren 1832-1837 gav han ut "Helsingfors morgonblad". 1837 sökte han jobbet som lektor i latinska språket vid Borgå gymnasium och fick det, och 1842 byttes det latinska mot det grekiska språket. Mest känd har han emellertid blivit genom sin odödliga samling Fänriks Ståls sägner, i vilken lyrik och epik (berättande diktning) ingått en skön förening. Första samlingen kom ut 1848 (de äldsta dikterna i samlingen är från 1830-talet) och den andra 1860; båda väckte den största uppskattning och förtjusning. "Fänrik Ståls Sägner" handlar bland annat om Wilhelm Mauritz Klingspor, Georg Carl von Döbeln och Jakov Petrovitj Kulnev.

År 1851 besökte han Sverige och mottogs där med stor uppmärksamhet och hänförelse. På en jaktfärd 1863 och strax efter att han gett ut Kungarne på Salamis drabbades han av ett slaganfall, som gjorde honom oförmögen till kroppsligt arbete och som band honom vid sjukrummet och förlamade hans verksamhet under de sista fjorton åren av hans liv. Hans ålderdom förflöt för övrigt fridfullt.
Han dog den 6 maj 1877 i Borgå, 73 år gammal. Åtta år efter hans död, den 6 maj 1885, avtäcktes i Helsingfors en bronsstaty av honom, gjord av hans son Valter Runeberg.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2004-11-08 | Uppdaterad 2005-02-09