Louis De Geer



Levde: 1818 - 1896  (78 år)
Titel:    Sveriges första statsminister 1876-1880

Louis De Geer
 Louis Gerhard De Geer föddes på Finspångs slott den 18 juli 1818 som son till hovmarskalken Gerhard De Geer och Henrietta Charlotta Lagerstråle.

Han studerade först vid Linköping och Uppsala och därefter skrevs han 1836 in som student i Uppsala universitet, där han två år senare tog kansliexamen och 1840 examen för inträde i rikets rättegångsverk. Omedelbart därefter gjorde han sitt inträde på den civila ämbetsmannabanan och ingick som extra ordinarie i justitiestatsexpeditionen. Redan under studenttiden hade han visat prov på sina författarkunskaper, då han skrev små följetonger i tidskriften "Eos" och kalendern "Linnæa borealis". Han fortsatte att skriva under hela sitt liv och gav bland annat ut:
* Hjärtklappning på Dalvik (1841)
* Carl XII:s page (1845)
* Om den juridiska stilen (1853)
* Minnesanteckning över Hans Järta (1874)
* Grefve Lillie (1880)
* Minnesanteckning över A. J. von Höpken (1882)
* Minnesanteckning över B. B. von Platen (1887)
* Valda skrifter (1892)
* Minnen (1892) (två band)

Han tjänstgjorde som kopist i justitiestatsexpeditionen och utnämndes till assessor i Skånes hovrätt 1849. Han var under sex år framöver flera gånger revisionssekreterare och ordförande i fångvårdsstyrelsen, och blev även president i Göta hovrätt. 1858 blev han justitiestatsminister det vill säga "kungens råd" och denna tjänst hade han till år 1870.

Han utarbetade ett förslag till ny riksdagsordning byggd på grundsatsen av enhälliga val. Detta förslag antogs vid riksdagen 1862-63, dock som "vilande" till följande riksdag 1865-66, där det efter långvarig överläggning (mest hos adeln) blev beviljat den 7 december 1865 och stadfäst som gällande grundlag fr.o.m. den 22 juni 1866.

Från hans tid kommer också religionsfrihetens utvidgning (1860) utvidgad näringsfrihet (1864), ny konkurs- och sjölag, ogift kvinnas myndighet, m.fl. reformer. Till slut kunde han inte uppfylla de höga förväntningarna som var ställda på honom så han tog avsked år 1870. Han fortsatte att arbeta med politiken, bland annat som representant i "Första kammaren" 1867-68 och som ordförande i 1871 års försvarsutskott. I maj 1875 blev han så återigen justitieminister. Denna titel ändrade sig så småningom till statsminister (1876) - han blev med andra ord Sveriges första statsminister - och i samma veva blev han då också chef för justitiedepartementet.
Han gav ett förslag på ökad värnplikt 1877, vilket inte gick igenom, och då regeringens förslag på samma sak 1880 också fick avslag, begärde han avsked, vilket han fick.
Han var emellertid fortfarande politisk aktiv, bland annat som ordförande i 1883 års försvarsutskott. Han var även med i flera lärda samfund och var en av de arton i Svenska akademien 1862, samma år också ledare av Vetenskapsakademien. Vid Lunds universitets jubelfest 1868 blev han vald till juris hedersdoktor och 1893 till hedersdoktor i filosofie vid Uppsala. Åren 1881-88 var han kansler för rikets universitet.

Han var gift sedan 1848 med grevinnan Carolina Lovisa Wachtmeister, och fick med henne tre söner. Han dog på sin gård Hanaskog i Skåne den 24 september 1896, 78 år gammal.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2005-01-11 | Uppdaterad 2005-01-11