Johan (John) Ericsson



Levde: 1803 - 1889  (85 år)
Titel:    Ingenjör och uppfinnare

John Ericsson
Johan (senare John) Ericsson föddes den 31 juli 1803 nära Långbanshyttan i Värmland som son till bergsmannen Olof Ericsson och Brita Sofia Yngström. Johan var bror till kanal- och järnvägsbyggaren  Nils Ericson.

Vid tretton års ålder blev han antagen som ingenjörselev vid byggandet av Göta kanal. Han var en otroligt duktig kartritare och tecknare och han blev därför snart observerad av Göta kanals grundare, Baltzar von Platen, som gav honom uppgiften att utstaka grävningsarbetet för en arbetsstyrka på 600 man. Han var då endast tretton år gammal, och så liten att de var tvungna att ta med en pall som han stod på, så han nådde upp för att se genom avvägningsinstrumentet.

På lediga stunder studerade han matematik och mekanik och ritade av de maskiner som användes till kanalbygget. Han blev emellertid intresserad av militärbanan och 1820 började han vid Jämtlands regemente där han året efter blev fänrik i fältjägarkåren. På fritiden ritade han kartor, och de kartorna han gjorde var så förnäma att de visades för kung Karl XIV Johan, som blev så imponerad att han utnämnde honom till löjtnant vid endast nitton års ålder. Kort därefter tog han lantmäteriexamen i Stockholm och blev därefter anställd vid avvittringsverket i Norrland, där han genast utmärkte sig för sin arbetsamhet och kartritning.

Han var även aktiv i sällskapslivet och gjorde bland annat en ung tjej, som hette Carolina Liljesköld, med barn. Hennes far, som var en adlig officer, ville emellertid inte se sin dotter gift med en "simpel Ericsson", så Johan kördes på porten. Sonen fick namnet Hjalmar Elworth (1824-1887).

Han gjorde flera uppfinningar bland annat en varmluftsmaskin. För att lansera sina uppfinningar, tog han 1826, vid 23 års ålder, avsked från militären med kaptens rang, och åkte till England, för att aldrig mer återkomma till Sverige. I England bytte han också sitt förnamn "Johan" till "John".

I London utlyste styrelsen för bolaget Liverpool-Manchester-banan en tävling. Uppgiften var att konstruera ett lokomotiv som vägde minst sex ton, kunde dra tre gånger sin egen vikt, och som hade en medelhastighet på minst 10 miles i timmen (16 km/tim). Han deltog i tävlingen och på sju veckor gjorde han ett lokomotiv som var snabbast, men på den tredje tävlingsdagen sprack en av ångpannorna, så han förlorade. Han hade ont om pengar, eftersom det var dyrt att finansiera alla uppfinningar, så han lånade från olika personer. Han var alltid jagad för obetalda skulder. I april 1832 fängslades han och kastades i fängelse, på grund av obetalda räkningar. I fängelset fortsatte han med sina uppfinningar. År 1833 blev han fri igen.

Han konstruerade en hjuldriven brandångpump som brandkåren använde sig av, och som han fick många medaljer för. Han uppfann även ytkondensorn, djuplodet och propellern. Han använde sin nya ångpanna och spruta, och uppfann ångsprutan.

Han byggde en bogserbåt och bjöd in den engelska militären för en visning. De förkastade dock hans uppfinning. Arg över detta åkte han vid 36 års ålder (nov. 1839) till Amerika istället, där han sedan levde i resten av sitt liv och där han 1848 blev amerikansk medborgare.
Han uppfann "skruvfartyget", en typ av krigsångfartyg, vilket gjorde att hela det militära sjöfartsväsendet ändrades. Han konstruerade fregatten USS Princeton – världens första örlogsfartyg med propellrar, och när den var klar bjöds president John Tyler, och hela den amerikanska regeringen in på en tur i fregatten. På kvällen sköts det med kanoner från båten, varvid en kanon exploderade och sex personer dog omedelbart. John blev genast ansvarig för detta, fastän det inte varit hans kanon som exploderat.

Bland hans övriga uppfinningar kan bland annat följande nämnas: en solmaskin (försök med att använda solstrålarnas värme till driftkraft), hydrostatisk våg, en maskin för att ta salt ur havsvatten, en larmbarometer, ett instrument för mätning av avstånd på sjön, en pyrometer, slätborrade kanoner, ett slags kanonbåt, (till svenska marinen) med mera.

Den av hans uppfinningar som mer än någon annan gjort hans namn världsbekant, är det pansarskepp han konstruerade som kallades för monitorer. Den 6 mars 1862 låg den första monitorn färdig, och den var sedan med under det amerikanska inbördeskriget redan tre dagar senare, då den gick till anfall på sydstatarnas pansarklädda ångfartyg "Merrimac", som flydde efter endast tre timmar. Med detta räddades Nordstaternas flotta. Amerika skapade sedan en hel flotta med hans nya krigsbåtar, och även andra länder, såsom Sverige, Norge och Ryssland köpte dessa båtar. Han uppfann också undervattenstorpederna. På egen bekostnad byggde han ett snabbgående litet fartyg, "Destroyer" som var avsett att skicka ut torpederna.

Först vid 60 års ålder blev han en rik man och kunde köpa sig ett hus i New York. Där finns också en grön och lummig park som är uppkallad efter honom, den heter "Ericsson place". Fastän han inte varit hemma i Sverige på så många år, glömde han aldrig bort sitt hemland, och han sände ofta hem pengar till Sverige för att användas i olika företag. På 1860-talet var han sysselsatt med ett system för Sveriges sjövapen. Till den första pansarbåten Sköld skänkte han maskineriet, och till den första monitorn, som hette John Ericsson, skänkte han två 15-tums kanoner.

Han blev kallad som ledamot av Vetenskapsakademien, och Krigsvetenskapsakademierna m.fl. och han blev av Lunds universitet utnämnd till filosofi hedersdoktor, och hedrades av järnkontoret med deras stora guldmedalj.

Han dog den 8 mars 1889 i New York, 85 år gammal. Hans sista önskan var att få bli begravd i Sverige, och hans kropp fördes efter hans död, under mycket stora högtidligheter, ombord på amerikanska pansarkryssaren Baltimore och fördes på detta sätt tillbaka till Sverige efter 66 år utomlands.
Fartyget kom till Stockholm den 16 september 1890, där stora hedersbetygelser skedde till hans minne. Sedan fördes kroppen via järnväg till Värmland. Den 30 september 1895, alltså 6½ år efter hans död, gravsattes han i ett nytt gravkapell på Filipstads nya kyrkogård. 1893 restes en staty av honom i New York, och samma år lät Vetenskapsakademien prägla en medalj över honom. I Sverige finns det statyer på honom i Göteborg och Stockholm.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2005-01-20 | Uppdaterad 2005-01-20