Bilens historia
Segelvagnen
Redan på 1600-talet fanns det vagnar som drevs fram av annat än hästar och människans egen muskelkraft, det vill säga automobiler. Ordet kommer från grekiskans 'autos' som betyder 'själv' och latinets 'mobilis' som betyder rörlig. Automobil = självflyttande, något som rör sig av sig själv.
Ett sådant ekipage var segelvagnen som konstruerades av holländaren Simon Stevin vid 1600-talets början. Vagnen drevs fram av vinden på fasta marken, gärna längst kusterna där det blåste bra, och de kunde komma upp i en hastighet av 30 km i timmen. Men hela idén med segelvagnen rann snart ut i sanden eftersom man kunde ju bara åka med den om det blåste ordentligt samt att vägnätet inte var det bästa på den här tiden.
Ångvagnen
År 1763 började den franske ingenjörsofficeren Nicolas-Joseph Cugnot (28) att för militärens räkning konstruera en vagn som kunde transportera kanoner, och 1769 hade Cugnot fullbordat ångvagnen som kallades 'Faradier'.
Vagnen bestod av en kraftig träram med tre hjul, och längst fram hängde en ångpanna. Vagnen var svår att styra och blev aldrig den stora framgång man hoppats på eftersom det tog tid att starta den och dessutom gick den knappast fortare än vad en människa promenerade samt att man dessutom var tvungen att stanna då och då för att fylla på vatten till ångpannan.
Ångvagnen väckte ändå stort uppseende när den åkte runt på Paris gator. 1771 inträffade troligen världen första bilolycka då man förlorade kontrollen över fordonet, som uppges ha gått i drygt 3 km i timmen, och körde rätt in i en mur och på en annan tur välte och exploderade.
Ångtekniken utvecklades en del och den brittiska ingenjören Richard Trevithick lät bygga en ångvagn som provkördes på julafton 1801. Vagnen gick lugnt och säkert och kunde ta upp till sju passagerare. Oturligt nog brann vagnen en dag upp men Trevithick byggde snart en ny och 1803 åkte han drygt 10 mil med den. Senare åkte vagnen runt på Londons gator där den väckte stor uppmärksamhet. På grund av vägarnas dåliga skick och vagnens primitiva konstruktion gick den snart sönder.
Omnibus
Utvecklingen av ångvagnen i England trappades ner, kanske för att de inte uppfyllde de förväntningarna man hade, eller också för att det skedde en del olyckor. År 1865 bestämdes det att ett ångdrivet fordon inte fick köra fortare än 4 km/h och att en man med en röd flagga skulle GÅ framför varje maskindrivet fordon! Det var nog dödsstöten för det ångdrivna åkdonet i England. Lagen togs inte bort förrän 1896 så det blev i stället Frankrike och Tyskland som fortsatte utvecklingen av ångvagnar, bland annat uppfinnaren Amédée Bollée som 1873 uppfann en mer lättstyrd vagn, samt den franske mekanikern Léon Serpollet som utvecklade sin variant 1887.
Gasmotorn
Redan 1794 experimenterade engelsmannen Robert Street på en slags gasmotor.
Femtio år senare tog den tyske ingenjören Nicholaus Otto upp idén om gasmotor. Han ägnade all sin tid och alla sina pengar på att vidareutveckla Streets gasmotor och konstruerade en explosionsmotor. 1876 var Otto färdig. Hans 'Otto-motor' drevs med lysgas och hade många fördelar framför ångmaskinen, men den var för stor, tung och klumpig. De sista åren hade Otto en medhjälpare, den tyska ingenjören Gottlieb Daimler, som hjälpte till att utveckla gasmotorn så den blev mindre och lättare och 1878 demonstrerade de motorn på Paris-mässan. Genombrottet för den moderna bilen skulle dock dröja tills man uppfann bensinmotorn.
Elbilen
När exakt elbilen uppfanns är omtvistat. Omkring år 1835 ska amerikanen Thomas Davenport ha konstruerat en elektrisk motor. Men även skotten Robert Anderson ska ha uppfunnit en elektrisk vagn mellan åren 1832-1839 som drevs av icke-laddningsbara batterier. Denna vagn betraktas av många som bilens pionjär. Även den franska fysikern Gaston Planté ska ha lite av äran då han uppfann det laddningsbara batteriet som användes i bilarna. Även engelsmannen Thomas Parker sägs ha varit en del i elbilens utveckling. Det är ändå tysken Andreas Flocken som fått äran för den första riktiga fyrhjuliga elbilen i världen.
Fördelen med elbilar var att de erbjöd en tystare körning och var lättare att använda. Nackdelen med elbilen var att den elektriska laddningen inte höll bilen igång tillräckligt länge och att en uppladdning tog mycket tid. Elbilen fick dock en uppsving under andra världskriget när det blev ont om bensin.
(1834-1900)
Gottlieb Daimler (1834-1900)
Daimler fortsatte utvecklingen på Nicholaus Ottos gasmotor tillsammans med Wilhelm Maybach och de gjorde den ännu mindre och lättare, till slut var den så liten så den kunde monteras fast på en vanlig cykel som kallades 'Daimler-Reitwagen' och 1885 testade Daimler historien första 'motorcykel'. den 28 augusti 1885 tog Daimler patent på sin gas- alternativt fotogendrivna motorfordon. Det finns viss oenighet i vem som egentligen var den som uppfann motorcykeln, Daimler eller Nicolaus Otto. Den ursprungliga motorn var det ju Otto som utvecklat.
Daimler fortsatte sina experiment och 1886 hade han färdigställt en motor som han monterat på en vanlig hästdroska. Motorn hade 1½ hästkraft och hade en hastighet av c:a 16 km i timmen. Hjulen bestod av järnskodda trähjul. Tre år senare visade Daimler upp sin bensindrivna vagn vid världsutställningen i Paris 1889.
(1844-1929)
Carl Benz (1844-1929)
Ovetande om Daimlers existens hade Carl Benz sedan 1878 arbetat på en tvåtaktsmotor som byggde på en gasmotor och på nyårsnatten 1879 fick han äntligen sin motor att fungera som han ville. Benz konstruerade sitt fordon som en trehjuling. I oktober 1885 började Benz testa sin uppfinning och den 29 januari 1886 lämnade han in en patentansökan för sin bensindrivna bil som hade en vattenkyld Otto-motor, växlar och elektrisk tändning. Patentet anses vara bilens födelseattest och kom att kallas den patenterade motorvagnen. År 1891 byggde Benz sin första fyrhjuliga bil.
Benz har därmed blivit den som fått äran att vara bilens uppfinnare, dock är det många som är inblandade, helt från Robert Street i slutet på 1700-talet, Nicholaus Otto med sin motor, Wilhelm Maybach som var medhjälpare till Gottlieb Daimler. Det Benz var först med var att lämna in patent på automobilen.
Första bilen i Sverige
År 1891 kom den första bensindrivna bilen till Sverige. Den sändes hit av den franska firman och fordonstillverkaren Panhard & Levassor till Göteborgsutställningen samma år.
Året därpå byggde bröderna Anders och Jöns Cederholm i Ystad en hemmabygd ångdriven bil som dock körde rätt in i en vägg på första resan.
1897-1898 konstruerade den svenska ingenjören Gustaf Erikson den första svenska bilen som hade bensinmotor. Gustaf kallas därmed 'den svenska automobilens fader'.
Vid sekelskiftet 1900 började en hel del bilar komma in i landet och kring sekelskiftet fanns det cirka femton bilar i Sverige, fjorton år senare fanns det 2 700 och år 1930 var antalet 150 000. 1903 anordnades den första bilutställningen. Där fanns även en bil av svenska märket Scania, som förövrigt segrade i Sveriges första biltävling som hölls 1904 och som gick mellan Stockholm och Uppsala.
Staten hade nu insett värdet av bilen som skattekälla och införde 1922 fordonsskatt och skatt på gummiringar och två år senare bensinskatt.
År 1926 bildades AB Volvo där Gustaf Larsson blev VD och bolaget startade en serietillverkning av Volvobilar. Den första Volvobilen rullade ut från fabriken i april 1927.
Bilen var i början omtvistad och omgavs av en massa regler och bestämmelser, bland annat ansåg man att mötet mellan bil och häst var farligt då bilen kunde skrämma hästen. Därför fick man inte tuta i onödan och om man såg att hästen blev orolig var bilföraren tvungen att stanna.
• Första gången det hände (Seth)
Hemsidor:
» Automobiler, det självgående fordonets utveckling
» Automobil
» Automobil
» mercedes-benz.se
» Daimler med fru Emma