Ostindiska kompaniet 1731-1813

Svenska kompaniet bildas
Tanken på ett svenskt Ostindiskt kompani hade ändå funnits ett bra tag, redan 1624 godkände Gustav II Adolf ett handelskompani som skulle driva långväga handel, och som han själv tecknade andelar i. Det trettioåriga kriget gjorde dock att företaget rann ut i sanden. Senare var det Karl XII:s krig som tröttade ut det svenska folket, plus att det saknades kapital.

Niclas Sahlgren
(1701-1776)

En annan faktor var att det var många som var emot ett bildande av ett ostindiskt kompani eftersom man ansåg att det var fel att föra in lyxartiklar i landet, vilket endast skulle göra några få privilegierade enormt förmögna. Dessutom var ju detta under frihetstiden och det fanns ju till och med bestämmelser mot användandet av olika "lyxartiklar".

Viljan att grunda ett kompani blev till slut större än motståndet. Den skotske köpmannen Colin Campbell var intresserad av att satsa pengar i ett svenskt företag och tog därför kontakt med svensken Niclas Sahlgren (30) när denne var i Holland och som nappade på förslaget. De fick även med sig stockholmaren Henrik König (45), som redan 1729 lämnat in en ansökan till Kommerskollegium om tillstånd att bedriva handel på Ostindien. Den drivande kraften bakom att kompaniet till slut bildades var emellertid Colin Campbell (45).

Henrik König
(1686-1736)

År 1731 bildades så det svenska kompaniet, Svenska Ostindiska Compagniet, förkortat SOIC. Samma dag som de fick oktroj på den ostindiska handeln, vilket för övrigt var den 14 juni 1731, blev också Henrik König, som hade tysk bakgrund, svensk adelsman vilket gjorde att han obehindrat kunde gå in i kompaniet som en av dess direktörer.
Intresserade personer kunde teckna andelar i företaget. Det minsta man kunde teckna sig för var 500 daler, vilket vid den tiden var cirka två årslöner för en duktig hantverkare.

Kompaniets förordningar
Styrelsen i kompaniet skulle bestå av minst tre personer, där König skulle vara en av dessa. Medlemmarna skulle vara födda i Sverige, var man utlänning skulle man ha svurit trohetsed till Svenska krona samt vara bosatt i landet.

Colin Campbell
(1686-1757)

Bolaget fick ensamrätt att i 15 år driva handel i Ostindien och på andra platser öster om Godahoppsudden. Skeppen måste, så långt det var möjligt, vara byggda samt utrustade i Sverige och segla under svensk flagg. Kompaniet fick också rätt att möta våld med våld eftersom det fanns gott om sjörövare och lasten måste försvaras till varje pris.
Varje expedition måste också utgå från Göteborg samt återvända med sin last till Göteborgs hamn. Utöver detta var varorna de tog hem befriade från tull.

Det var stort hemlighetsmakeri runt företaget, bland annat förbjöds kompaniet att namnge aktieägarna eller deras insatser. Efter varje resa, och när allt var sålt på auktion, brändes kassaböckerna upp.

Ostindiefararen Götheborg

Den 9 februari 1732 seglade första skeppet, Friedericus Rex Sveciae, iväg från Göteborg mot Ostasien. Skeppet var uppkallat efter Fredrik I som var kung i Sverige vid denna tid. Kapten ombord hette G- Herman Trolle och Superkargören var ingen mindre än Collin Campbell själv. Efter nästan 7 månaders segling kom de fram till Kanton i södra Kina.

I Kanton fylldes lastrummen med dyrbarheter och efter några månader var man åter på väg hem. Hemresan blev svårare med förseningar och dåligt väder, men den 27 augusti 1733, efter 1 ½ års resa var skeppet hemma i Göteborg igen med en last som bestod av bland annat te, kryddor, solfjädrar, silkesstrumpor, silke och porslin. Lasten såldes på auktion i Göteborg med god vinst. Mycket av lasten köptes upp av utländska köpmän som sålde det vidare utomlands, men mycket blev dock kvar i Sverige också.

Ostindiefararen Götheborg

Från början till slut
Kompaniet fick som sagt sin första oktroj 1731 som gällde i femton år och denna följdes sedan ytterligare av fyra oktrojer.
Första oktrojen (1731-1746) beräknas ha gett en årlig vinst på cirka 30 procent. Andra oktrojen (1746-1766) gav en ren vinst på 17,5 procent.

År 1753 inrättades en fast fond och vinstutdelningen utgick per aktie. Tidigare hade utdelningen skett efter varje resa. Tredje oktrojen (1766-1786) gav en bra vinst dock gav den fjärde oktrojen (1786-1806) ingen vinst alls och med den femte oktrojen gick kompaniet 1809 i konkurs och upplöstes 1813.

Under företagets 82-åriga historia ägde kompaniet trettioåtta skepp som tillsammans gjorde lite drygt 130 resor, framför allt till Kina. Åtta av dessa skepp förliste, två av dem samma dag den 12 januari 1745 utanför Shetlandsöarna, Skottland. Man tror att cirka 2000 man miste livet under alla resor som kompaniet gjorde. Efter att kompaniet gått i konkurs släpptes den svenska handeln på Ostindien och Kina fri för andra svenska företag.

Rotera mobilen för mer info.

Stöd historiesajten!