Skolans historia

Under medeltiden utvecklades katedralskolor (även kallat stiftskola eller domkyrkoskola) som var knutna till domkyrkor i biskopsstäderna, och här utbildades i första hand präster. Vid Laterankonciliet 1215 (ett kyrkomöte i Lateranpalatset i Rom) beslutades det att varje katolsk katedral skulle ha en katedralskola, där klerkerna (prästerna) skulle få gratis undervisning.

År 1248 sände påven i Rom, Innocentius IV, ett sändebud till Sverige där han sammankallade till ett kyrkomöte i Skänninge. På mötet beslutades det att det vid varje domkyrka skulle inrättas en skola för utbildning av blivande präster. Vid prästskolorna skulle unga pojkar redan från sjuårsåldern tas emot, och de skulle få mat och husrum samt studera i 8-10 år.

Under den största delen av medeltiden fanns det i Norden inga andra skolor än för de som ville bli präst, utan ville man ha en universitetsutbildning fick man resa till kontinenten, ofta till Paris där ett universitet redan grundats på 1100-talet.

1400-talet
Den första akademiska högskolan i Norden inrättades 1425 vid gråbrödraklostret i Lund (som då tillhörde Danmark) och kallades 'latin studium generale' (Akademien i Lund). De fick dock inte börja sin verksamhet förrän 1438. Där kunde man avlägga den lägsta akademiska graden 'baccalaureus' som var en motsvarighet till kandidatexamen. Universitetet stängde dock under den danska reformationen 1536.

Målning av Ambrosius Holbein år 1516

Livet i en latinskola
Skolorna var i regel latinskolor och i första hand till för att utbilda präster. Skoldagen började klockan fem på morgonen och höll sen på i nio timmar. Latin var huvudämnet och efter ett pars års undervisning fick man inte tala svenska i skolan utan endast latin. Råkade man ändå tala svenska, eller inte kunde sin läxa, bestraffades man med riset eller av färlan, som var ett straffredskap gjort av läder eller trä. Färlan ansågs oumbärlig vid allt skolarbete redan på 1600-talet för att få lydiga och flitiga elever. Läroböcker var dyra och sällsynta och de som fanns var nästan obegripliga för eleverna. Läxorna lärde man sig utantill. Skolsalen lystes upp av ljus som eleverna var skyldiga att ta med sig. Eleverna kallades för djäknar, och var de fattiga fick de gå runt och tigga för att få ihop pengar till sitt uppehälle vilket de gjorde under ferier då de gick så kallad 'sockengång' från gård till gård och bad om bidrag. Även fattiga lärare kunde göra detta. Gustav II Adolf ville förhindra sockengång så han bestämde att varje gård skulle lämna en viss årlig avgift till djäknarna. Detta blev Sveriges första skatt till skolväsendet.

Jakob Ulfsson
(död 1521)

Sveriges första universitet
Sveriges första (katolska) universitet grundades i Uppsala 1477 av ärkebiskop Jakob Ulfsson efter en bulla från Sixtus IV utfärdat den 27 febr 1477. Uppsala ärkebiskop och kommande efterträdare skulle tjänstgöra som kansler med rätt att utdela värdigheter som baccalaureus, licentiatus, doktor och magister.
Under den svenska reformationen och efter att Jakob Ulvsson avgått som ärkebiskop minskade verksamheten vid universitetet för att efter en tid helt upphöra.

Vid Uppsala kyrkomöte 1593 beslutades det att universitetet skulle öppna igen, men det tog dock en tid innan allt rullade på som vanligt igen.
På 1620-talet och framåt genomgick universitet en upprustning. Ett nytt hus byggdes som kallades för Gustavianum och Johan Skytte anställdes som universitetskansler och han hade ansvar för utvecklingsarbetet.

Johan Skytte
(1577-1645)

Även nya ämnen infördes och antalet professorer fördubblades.
Gustav II Adolf donerade 1624 nästan 300 hemman till universitetet som blev tjänstebostäder för professorerna och avkastningen från utarrenderade hemman gick till professorernas löner. Man inrättade också kungliga stipendier åt begåvade studenter från de lägre samhällsskikten så att de också skulle ha en möjlighet till en utbildning.

1500-talet
Under den svenska reformationen som startade under Gustav Vasas tid i början av 1500-talet försämrades skolväsendet i Sverige. Undervisningen på Sveriges enda universitetet (Uppsala) lades i stort sett ned, klosterskolorna försvann och i biskopsstäderna rådde det brist på både lärare och elever. Kvalitén räckte inte till för utbildning av ämbetsmän så många reste därför iväg på utbildningsresor utomlands.

Skolfängelse, proban
Redan i 1571 års kyrkoordning stadgades det att förutom skolstock, ris och färla (straffredskap av trä eller läder) kunde man även använda sig av proban för att upprätthålla ordning och disciplin. Proban är latin och betyder skolfängelse. Proban, även kallat 'prubban' var ett mörkt, underjordiskt fängelserum där halsjärn och kedjor var fästade i muren. Skötte man sig inte i skolan eller man haffades för fylleri eller slagsmål kunde man alltså hamna i prubban, vilket även lärare eller präster kunde göra om de gjort något dumt. Johannes Rudbeckius lät till exempel bygga ett proban söder om Västerås domkyrka. Proban användes som fängelse ända fram till 1801.

1600-talet
Enligt 1620 års skolordning skulle det finnas tre typer av skolor i landet: gymnasium, trivialskolor och barnaskolor.

Rudbeckius
(1581-1646)

Gymnasium
Gymnasium var en helt ny skolform och de var som en slags högre läroverk. Det första gymnasiet inrättades i Västerås år 1623 av biskop Johannes Rudbeckius. Inom några år fanns det även gymnasier i Linköping, Strängnäs, Reval och Åbo, där de två sistnämnda på den tiden tillhörde Sverige. De flesta elever i dessa skolor skulle bli präster, de gick tolv år i skolan, först sju år i trivialskola, sedan fem på ett gymnasium. De största ämnena var teologi, klassiska språk och matematik, fast även lite humanistiska och naturvetenskapliga ämnen förekom. Gymnasium fanns alltså i Sverige från 1623 fram till 1971 då den ändrades till gymnasieskola då det slogs samman med fackskola och yrkesskola.

Trivialskola
Enligt stadgan om städernas administration från 1619 skulle en trivialskola finnas i varje stad. Den var till för att undervisa borgarnas barn. Trivialskolorna var en typ av lägre lärdomsskola till skillnad från den högre gymnasiet. Trivialskolorna döptes efter det latinska ordet trivium som betyder 'en plats, där tre vägar möts' och utbildningen bestod också i tre ämnen nämligen retorik (talekonsten), dialektik och grammatik.

Barnskola
Det fanns även en lägre nivå av trivialskolor som kallades för barnskolor. Den första barnskolan sägs vara den som grundades i Sigtuna 1617. Den första som startades på landet var den som riksamiral Carl Carlsson Gyllenhielm (utomäktenskaplig son till Karl IX) startade för fattiga barn år 1629 vid sitt slott Sundbyholm i Södermanland.

År 1666, under Karl XI:s förmyndarregering, grundades universitetet i Lund (som nu var svenskt).

1800-talet
I 1842 års folkskolestadga fanns kravet att höja bokbildningen. Alla barn skulle lära sig att läsa, skriva och räkna. Det skulle dock dröja innan folkskolan fick någon större betydelse för dels kunde de flesta redan läsa, det hade ju kyrkan sett till, och dels blev stadgan ingen obligatorisk folkskola eftersom det fortfarande var tillåtet med hemundervisning. Så folkskolan blev i stort sett en skola för de fattiga, då de inte hade råd med hemundervisning. Samtidigt var det många föräldrar som var emot skolan, eftersom barnen behövde hjälpa till hemma på gården i stället.
De första skolorna var dåligt utrustade, barnen satt på plankor lagda över bockar. För det mesta fanns det bara ett rum där alla undervisades samtidigt, oavsett ålder. Skriva fick man göra på griffeltavlor som man kunde sudda ut och återanvända eftersom papper var för dyrt. På många håll bedrevs undervisningen bara en del av året eftersom skolan flyttade runt.

Kvinnors rätt till utbildning
Under senare hälften av 1800-talet öppnades flera möjligheter även för kvinnor att få utbildning, som sjuksköterskeskolor och folkskoleseminarier.

Betty Pettersson
(1838-1885)

Det skulle dock dröja ända till 1920-talet innan kvinnor fick gå på de statliga högre allmänna läroverken.

Stöd historiesajten!