Läkekonstens historia

Åderlåtning. Bild ur Aldobrandinos skrift ca 1285

Åderlåtning
Långt tillbaka i tiden trodde man att kroppen hade fyra vätskor och om de kom i obalans blev man sjuk (man har hittat en målning på en nästan 2 500 år gammal vas där åderlåtning utförs). Dessa kroppsvätskor var blod (sanguis), slem (phlegma), svart galla (melancholia) och gul galla (cholera). Teorin kallas humoralpatologi och för att göra en människa frisk använde man sig av åderlåtning, det vill säga att man tappades på blod eftersom man trodde att det sjuka skulle följa med blodet ut. Man använde sig av metoden 'koppning' eller av blodiglar.

Åderlåtning användes till många olika åkommor ända in till mitten av 1800-talet då man började inse att metoden inte alls fungerade på alla de krämpor som det användes till utan att de sjuka ofta blev ännu sämre. Idag används åderlåtning vid ett fåtal sjukdomar, till exempel vid polycytemi, då patienten producerar för många blodkroppar som kan leda till att blodet blir för tjockt, vilket kan öka risken för blodpropp.

St Görans kyrka utanför Visby ringmur

Spetälska (lepra)
Sjukdomen spetälska sägs vara världens äldsta kända kroniska infektionssjukdom, den nämns bland annat i Bibeln. Sjukdomen vanställer sina offer, framförallt ansiktet, och eftersom man inte visste hur sjukdomen spreds blev de som fick spetälska socialt utstötta. I det tredje laterankonciliet år 1179 (ett kyrkomöte som hölls i Lateranen i södra Rom) bestämdes det att de spetälska skulle avskiljas från samhället samt dödförklaras genom en särskild ceremoni, en symbolisk begravning, innan de isolerades på leprahospitaler. Dessutom betraktades man som borgerligt död, för den som var gift upphörde äktenskapet att gälla och allt de ägde överlämnades till de närmaste, därefter blev man på livstid insatt på dessa hospital. De skulle även bära särskilda kläder samt skallra eller klocka så man hörde dem på långt håll.

G. A. Hansen
(1841-1912)

Man tror idag att det på 1200-talet fanns så många som 19 000 hospitaler i Europa där de sjuka isolerades. Utanför Visbys ringmur finns ruinerna efter S:t Görans kyrkan som hade ett hospital för spetälska.

Hansen sjukdom
År 1873 upptäckte den norska läkaren och patologen Gerhard Armauer Hansen1841-1912 (32) leprabakterien Mycobacterium leprae, varefter sjukdomen började kallas för 'Hansens sjukdom'. Idag tror man att smittan sprids via luften, när man andas in bakterierna, och om diagnos ställs tidigt kan skadorna minimeras.

1100-1400
Omkring år 1180 gav den italienska läkaren Rogeriusca 1140-1195 ut ett arbete om medicin med titeln 'utövandet av kirurgi' (Practica Chirurgiae). Hans arbete var den första medeltida texten om kirurgi som dominerade sitt område i hela Europa, och det användes i de nya universiteten i Bologna och Montpellier.
Under 1100-1300-talen bildades läkarskolor runt om i Europa och på 1200-1300-talen började läkare och kirurger bilda yrkesförbund. På trettonhundratalet krävde många europeiska städer att läkare skulle ha flera års studier eller utbildning innan de kunde börja utöva sitt yrke.

Pesten i London 1665 dödade cirka 100 000 människor

Digerdöden (pesten)
1347 kom digerdöden (diger = 'stora' döden, även kallad den svarta döden) från Kina till Svarta havets kust och på två år spreds den via Konstantinopel (nu Istanbul) över hela Europa. Digerdöden orsakades av en bakterie som spreds av loppor som bland annat levde i pälsen på råttor eller andra smådjur och genom loppbett blev människor smittade. Man kunde även bli smittad om en redan smittad person hostade.

Pestbakterien, Yersinia pestis, förekommer i tre olika former: böldpest, då man får bölder och dödligheten utan behandling är 50-100%, lungpest, där smittan sprids via luften och dödligheten utan behandling är 100% samt blodpest, som egentligen är en komplikation av lungpest och som orsakar blodförgiftning och där dödligheten utan behandling är 100%.

År 1350 kom pesten till Sverige. Det är osäkert hur många som dog av digerdöden i Sverige och olika uppgifter existerar, allt från 30-40% till två tredjedelar av befolkningen. Organismen som orsakar sjukdomen, bakterien yersinia pestis, upptäcktes 1884 ungefär samtidigt av två olika personer, den japanska bakteriologen Kitasato Shibasaburō1853-1931 (31) som var elev till Robert Koch och den schweiziska läkaren Alexandre Yersin1863-1943 (21).

Girolamo Fracastoro
(ca 1477-1553)

Syfilis
I slutet av 1400-talet slog en epidemi av syfilis till i Europa. Det bröt ut i Neapel i Italien sedan fransmännen intagit staden 1495. Invånarna i Neapel tog för givet att smittan kommit med fransmännen och kallade därför sjukdomen för 'franska sjukan'. Fransmännen trodde däremot att de blivit smittade i Neapel så de kallade den för 'Neapolitanska sjukan'.

Den italienska läkaren och forskaren Girolamo Fracastoroca 1477-1553 föreslog att sjukdomen skulle kallas för syfilis. Sjukdomen behandlades ofta med kvicksilver, som inte hade någon effekt alls, tvärtom gav den många biverkningar och i värsta fall ledde den till döden. Inte förrän 1909 framställdes den första syntetiska läkemedelssubstansen som kunde bota syfilis, Arsfenamin (Salvarsan). Det togs fram av tysken Paul Ehrlich1854-1915 (55) i dennes laboratorium och började sedan användas 1910.

1500-talet
Den schweiziske läkaren och alkemisten Paracelsus1493-1541 (34) (eg. Filippus Aureolus Theophrastus Bombastus von Hohenheim) la 1527 grunden till studier om kemisk behandling av sjukdomar. Han skrev bland annat om kirurgi och såromläggning och om kvicksilvrets förmåga att behandla syfilis.

Ambroise Paré
(ca 1510-1590)

Girolamo Fracastoro lade 1546 fram sin teori om att infektioner kunde spridas via luften eller genom personkontakt. Han misstänkte att det kunde ske genom små levande organismer som han kallade för 'sporer' eller 'frön'. Eftersom han inte kunde bevisa sin teori avfärdades den till stora delar.

Den franska kirurgen Ambroise Paré1510-1590 förbättrade på 1540-talet sårbehandlingen, protes- och amputationstekniken.

Apotek
1575 fick holländaren Anthonius BuseniusDöd 1579 apoteksprivilegie och öppnade samma år Stockholms första apotek för allmänheten. Busenius var hovapotekare hos Johan III.

William Harvey
(1578-1657)

1600-talet
År 1628 gav den engelska läkaren William Harvey1578-1657 (50) ut boken 'Om hjärtats och blodets rörelser' (Exercitatio anatomica de motu cordis et sanguinis in animalibus) där han var den förste att presentera en modern helhetssyn på blodomloppets funktion, han redogjorde hur hjärtat pumpar runt blod i kroppen.

År 1661 identifierade och beskrev den italienska biologen Marcello Malpighi1628-1694 (33) lung- och kapillärnätet som förenar artärer och vener, en av de viktigaste upptäckterna i vetenskapens historia.

Den nederländska naturforskaren Antonie van Leeuwenhoek1632-1723 (41) tillverkade 1673 det första mikroskopet och med den upptäckte han blodkropparnas, spermiernas och musklernas tvärstrimmighet.

1700-talet
1714 uppfann den polska fysikern och ingenjören Gabriel Fahrenheit (28) kvicksilvertermometern vilket gjorde det lättare att ta tempen på människor.

År 1752 öppnade Sveriges första sjukhus, Kungliga Serafimerordenlasarettet (Serafimerlasarettet) på Kungsholmen i Stockholm.

Kiyoshi Shiga
(1871-1951)

Dysenteri (rödsot)
Dysenteri (förr kallad rödsot) är en tarminfektion som orsakas av antingen amöbor (encellig organism) eller bakterier. Amöbadysenteri kan man få om man äter infekterad mat eller vatten. 1773-1784, under Gustav III:s tid, härjade en våldsam epidemi av rödsot i Sverige då mer än 15 000 dog varje år.

1897 upptäckte den japanska läkaren och bakteriologen Kiyoshi Shiga1871-1951 (26) organismen shigella dysenteriae som kan ge upphov till dysenteri, den sjukdom som förr kallades för rödsot.

Smittkoppor
Smittkoppor är en virussjukdom och kunde ha en dödlighet på 30%. De som överlevde blev ofta vanställda, koppärriga för resten av livet. Sjukdomen omnämns i Sverige 1587 och kom på allvar till Sverige på 1700-talet. I Europa beräknas att cirka 60 miljoner människor dog av sjukdomen. 1779 dog drygt 15 000 personer enbart i Sverige.

Edward Jenner
(1749-1823)

Första vaccineringen
Den 14 maj 1796 ympade (vaccinerade) den engelska läkaren Edward Jenner en frisk åttaårig pojke med kokoppor. Han hade tagit smittämnet från en mjölkerska som var sjuk i kokoppor. Pojken blev sjuk i kokoppor men tillfrisknade snart. Sex veckor senare ympades pojken med sekret som tagits från en person som hade smittkoppor. Sekretet kallade Jenner 'vaccin' (ko heter 'vacca') på latin. Pojken blev inte sjuk i den mycket farligare sjukdomen smittkoppor utan han hade blivit immun. Detta blev utvecklingen av smittkoppsvaccinet.

Sista gången smittkoppor förekom i Sverige var 1963 i Stockholm då tjugosju stycken blev sjuka varav fyra dog.

1800-talet
Den franska läkaren René Laënnec1781-1826 (34) utvecklade 1815 stetoskopet som gjorde det lättare att lyssna på lungor och hjärta.

John Snow
(1813-1858)

Kolera
På sommaren 1834 kom en koleraepidemi till Sverige via en båt som ankrade i Göteborg. Sjukdomen spred sig snabb i staden och vidare ut över landet. I mitten av augusti nådde smittan Stockholm och på sin höjdpunkt i mitten av september ska så många som 200 ha dött varje dag. Under 1800-talet uppskattas att cirka 40,000 människor dog av kolera.

Den brittiska läkaren John Snow1813-1858 (41) kom 1854 på att kolera spreds via smittat vatten. Under koleraepidemin i London 1854 upptäckte Snow att avloppsvatten läckt in i en vattenbrunn där folk hämtade vatten och efter att han stängt ner den klingade epidemin ut. Kolera finns dock än idag och sprids alltså genom förorenat vatten eller mat.
John Snow var även duktig på smärtlindring och var därför förlossningsläkare när drottning Victorias fick sina två sista barn.

H. von Helmholtz
(1821-1894)

Den brittiske kirurgen Joseph Lister1827-1912 upptäckte 1865 att om han baddade sår med karbolsyra (fenol) så utvecklades inga infektioner. Han införde därefter sterilisering av kirurgiska instrument och för rengöring av sår.

Instrument
År 1851 uppfann den tyska fysiologen och fysikern Hermann von Helmholtz1821-1894 (30) oftalmoskopet, som är ett optiskt instrument för att undersöka blodkärlen i ögonbotten vilket kan ge indikationer på ett flertal diagnoser.

1868 bidrog den tyska läkaren Carl Wunderlich1815-1877 (53) till att termometern började användas inom medicinen.

Louis Pasteur
(1822-1895)

Tuberkulos (TBC)
År 1882 isolerade den tyska läkaren och bakteriologen Robert Koch1843-1910 (39) bakterien mycobacterium tuberculosis som orsakar infektionssjukdomen tuberkulos (TBC). För sin upptäckt hedrades han med Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1905.

W.C. Röntgen
(1845-1923)

Röntgen
Den 8 november 1895 på ett universitet i Würzburg upptäckte tysken Wilhelm Conrad Röntgen (50) röntgenstrålar när han höll på med att experimentera med elektricitet. De nya strålarna han fann kallade han för X-rays (X-strålar, X eftersom de var okända) vilket gjorde det möjligt att se inuti kroppen. Hans fynd förändrade hela världen och blev snart ett redskap för medicinsk forskning. För sin upptäckt fick han Nobelpriset i fysik 1901.

Malaria
1897 bevisade den brittiska läkaren Ronald Ross1857-1932 (40) hur myggor överför den ofta dödliga infektionssjukdomen malaria. För sin upptäckt fick han Nobelpriset för fysiologi eller medicin 1902. Drygt hundra år senare (2010) uppskattade världshälsoorganisationen (WHO) att så många som 220 miljoner människor smittas av malaria globalt varje år varav cirka 780 000 dör.

1897 upptäcktes acetylsalicylsyra (ASA) av Felix Hoffman1868-1946 (29) och möjligen var även Arthur Eichengrün1867-1949 (30) med på upptäckten då bägge arbetade för samma tyska kemi- och läkemedelsföretag. Namnet kommer från växtsläktet Salix i vars bark salicylsyra finns.

Karl Landsteiner
(1868–1943)

1900-talet
Omkring 1901-1902 beskrev den österrikiska biologen Karl Landsteiner1868-1943 blodgrupperna vilket gjorde det möjligt att genomföra blodtransfusioner. Några år senare (1909) upptäckte han, tillsammans med den rumänska läkaren och mikrobiologen Constantin Levaditi1874-1953 och den österrikiske läkaren Erwin Popper1879-1955, även det virus som orsakar sjukdomen polio.

1902 utförde den engelska kirurgen Frederick Treves1853-1923 (49) en blindtarmsoperation på Englands kung Edvard VII, varefter sådana operationer blev vanliga vid blindtarmsinflammationer. Treves var även läkare åt Joseph Merrick1862-1890, mer känd som 'elefantmannen' som hade en sjukdom som deformerade hans kropp.

Spanska sjukan
Spanska sjukan var en pandemi av en dödlig form av influensa som härjade som värst 1918-1920 då så många som 50-100 miljoner människor dog.

Insulin
1922 lyckades den kanadensiska fysiologen Frederick Banting1891-1941 (31), den skotska fysiologen John Macleods1876-1935 (46), tillsammans med fysiologen Charles Best1899-1978 (23) att framställa insulin. För detta belönades Banting och Macleods med Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1923, vilket de delade med Best.

Alexander Fleming
(1881-1955)

Penicillin
En mycket viktig upptäckt var penicillinet som den skotska bakteriologen och läkaren Alexander Fleming (47) av en slump upptäckte 1928 vilket möjliggjorde botemedel mot många bakteriesjukdomar. För sin upptäckt fick han Nobelpriset i Fysiologi och Medicin 1945.

Kortison
I slutet av 1930-talet forskade den amerikanske kemisten Edward C. Kendall1886-1872 och den amerikanske fysiologen och läkaren Philip Showalter Hench1896-1965 på hormoner i binjurebarken som ledde fram till isolering av kortison. Kortison minskar inflammationer och är ett effektivt läkemedel som har snabb och god verkan på många symtom. För sin upptäckt delade Kendall och Hench Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 1950, tillsammans med den polsk-schweiziske kemisten Tadeus Reichstein1897-1996 som varit inne på samma spår.

Asiaten
År 1956 startade en influensa i Kina som gick under namnet Asiaten. Epidemin spred sig över hela världen, men hur många som dog finns det olika uppgifter om, vissa källor uppger 1 miljon medan andra påstår upp till 4 miljoner döda.

DNA
DNA har inte upptäcks av en enskild person utan av flera olika från 1869 till 1953. År 1869 hittade den schweiziska biologen Friedrich Miescher1844-1895 (25) en substans när han letade efter protein i vita blodkroppar. 1943 hittade forskare att DNA överför genetisk information och tio år senare upptäckte den amerikanska medicinforskaren James D. Watson1928- (25) samt den brittiska medicinforskaren Francis Crick1916-2004 (37) och Maurice Wilkins1916-2004 DNA:s dubbelspiral. 1962 tilldelades de alla tre Nobelpriset i fysiologi eller medicin för upptäckten av byggstenarna i DNA.

Stöd historiesajten!