Rättsinstanser

Bilden visar Justitia, som är rättvisans gudinna i romersk mytologi. Hon avbildas för det mesta med en balansvåg, som står för rättvisa, och ett svärd som symboliserar makt.
Justitia

Före 1734 års lag
Tidigare fanns det olika lagar för land och stad, i städerna hade man Magnus Eriksson allmänna stadslag och på landet Magnus Erikssons allmänna landslag, som båda var från 1350. När Magnus landslag infördes skapades häradsting på landsbygden och enligt stadslagen skulle det finnas rådhusrätt i städerna. Vid båda dessa skulle protokoll föras som i staden kallades för tänkeböcker. Kungen var högsta instans.

De båda rättssystemen skilde sig åt från land och stad, där skillnaden bland annat rörde arvsrätten där döttrar på landet ärvde hälften av vad sönerna ärvde medan döttrarna i städerna ärvde lika mycket som sina bröder.
År 1442 ersattes Magnus Erikssons landslag av Kristoffers landslag, som fick sitt namn efter dåvarande regenten Kristoffer av Bayern som regerade i Sverige 1441-1448. I den ingick även kyrkliga lagar som 1686, under Karl XI:s regeringstid ersattes av en kyrkolag. I städerna använde man fortfarande Magnus Erikssons stadslag.

Sweriges rikes lag 1734
Sveriges rikes lag 1734
Kristoffers landslag och Magnus Erikssons stadslag ersattes av Sveriges rikes lag 1734, som antogs av riksdagen 1734 men som började gälla två år senare. Den nya lagen gällde för hela Sverige och var inte uppdelat på landsbygd respektive stad. Den nya lagboken innehöll inte någon kyrkobalk, utan hade följande balkar: Giftermålsbalken (17 kapitel), Ärvdabalken (23 kapitel), Jordabalken (18 kapitel), Byggningabalken (29 kapitel), Handelsbalken (18 kapitel), Missgärningsbalken (59 kapitel), Straffbalken (5 kapitel) och Utsökningsbalken (10 kapitel), samt Rättegångsbalken (32 kapitel).

Häradsrätten (landsbygden)
Från medeltiden och nästan fram till vår tid var häradsrätterna på landsbygden den lägsta nivån inom rättsväsendet på landet. Ett härad var förr en äldre indelning av ett län med äldre rättskipnings- och förvaltningsområde som härstammar från de medeltida lagsagorna som senare delades upp i ett antal mindre enheter, som kom att kallas härader.

Det förekom dock olika namn, i Dalarna till exempel kallades det från 1600-talet tingslag och inte härad. I varje härad hölls 'ting' en eller flera gånger per år där olika slags brottmål avhandlades. Även civila ärenden såsom arvsfrågor och ägotvister löstes här. På tinget lästes även kungörelser från kungen upp samt större saker som gällde häradet beslutades. Detta varade fram till 1700- och 1800-talen då dessa uppgifter övertogs av sockenstämman.

Justitia
Takmålning av Justitia
(Visby rådhus 1600-tal)
Ordförande i häradsrätten var häradshövdingen, som skulle vara närvarande när ting hölls samt vara boende i häradet. Från 1600-talet kom dock häradshövdingens roll att bli ett ämbete för adliga personer som en slags belöning av kungen, vilket gjorde att de kanske inte ens bodde i häradet. Som exempel fick rikskansler Axel Oxenstierna 1613 häradshövdingtiteln i Snevringe härad i Västmanland efter sitt deltagande i fredsförhandlingarna i Knäred. Axel var långa tider utomlands och när häradshövdingen inte var närvarande var det lagläsaren som skötte arbetsuppgifterna. Från 1680 bestämdes det dock att en häradshövding inte fick kombinera ämbetet med andra tjänster, att de alltid skulle vara på plats och att de skulle bo i häradet och 1723 hade inte heller adliga personer företräde till ämbetet som häradshövding.

År 1971 ersattes häradsrätten av tingsrätten.

De som dömde i häradsrätten var, förutom häradshövdingen (eller lagläsaren om häradshövdingen ej var närvarande) även tolv nämndemän (ofta storbönder) som ibland kallades tolvmän. Från 1820-talet valdes en tolvman ut på varje sockenstämma, och fram till 1871 var det lag på att en tolvman skulle vara en bonde. Hur valet gjordes tidigare är oklart.

Rådhusrätten (städerna)
I städerna fanns rådhusrätten, även kallat rådsturätten eller rådstuvurätten, som var det motsvarande för vad häradsrätten var för landsbygden. Ordförande, eller domare, i rådhusrätten var borgmästaren (ibland kallad justitieborgmästare) som tillsammans med rådmännen avkunnade domar. År 1971 ersattes rådhusrätten av tingsrätten.

Kämnärsrätten
Kämnärsrätten var en slags underdomstol och den lägsta rättsinstansen i städerna. Från början var kämnärsrättens uppgift att driva in skatter och andra uppgifter men i början av 1600-talet fick de även till uppgift att fungera som domstol på lägsta nivå. Ledamöterna kallades för kämnärer. 1849 avskaffades kämnärsrätten och rådhusrätten blev då de lägsta rättsinstanserna i städerna.

De större städerna kunde ha flera kämnärsrätter medan mindre städer kanske inte hade någon alls. I de städer där flera fanns var de uppdelade i olika områden. Kriminalmål togs upp i den kämnärsrätt där brottet begåtts, även om personen i fråga inte bodde inom det området. Civilrättsliga mål togs i stället upp i det område där personen var bosatt.

Svea hovrätts vapen
Hovrätten
Svea hovrätt inrättades 1614 och skulle vara den högsta rättsinstansen, även om kungen skulle besluta om alla dödsdomar. Hovrätten var dock överinstans till häradsrätter, rådhusrätter och lagmansting och skulle se till att dessa tolkade lagen på rätt sätt och dömde i enlighet med gällande lag. Ofta sänkte och mildrade hovrätten straff som kom in från första instans. I början var hovrätten första instans för grova brott som till exempel landsförräderi, samt för adelsmän i vissa sorters mål. Fram till 1916 hanterade hovrätten även bouppteckningar för adliga personer.

I början fanns bara Svea hovrätt som hade hela Sverige som sitt område. 1623 inrättades dock Åbo hovrätt, och sedan följde Dorpat hovrätt 1630, Göta hovrätt 1634, Greifswalds hovrätt 1655. 1775 inrättades hovrätten i Vasa, men efter att dessa områden inte längre var en del av det svenska riket fanns endast Svea hovrätt i Stockholm och Göta hovrätt i Jönköping kvar.

Idag finns det sex hovrätter i Sverige, utöver Svea och Göta hovrätt finns även:
• Hovrätten för Skåne och Blekinge - inrättad 1820 i Malmö)
• Hovrätten för Övre Norrland - inrättad 1936 i Umeå
• Hovrätten för Västra Sverige - inrättad 1948 i Göteborg
• Hovrätten för Nedre Norrland - inrättad 1948 i Sundsvall

Högsta domstolen
Vid riksdagen 1789 avskaffade Gustav III riksrådet som institution och grundade i stället högsta domstolen, som skulle vara den högsta instansen för förvaltningsärenden. Från början hade domstolen tolv ledamöter där hälften skulle vara frälse och andra hälften ofrälse och där alla hade en röst, förutom kungen själv som hade två, och som på så sätt hade utslagsrösten.
Fram till 1909 hade kungen rätt att delta i att döma personer, vilket vid den tidpunkten inte varit i bruk på länge. Fram till 1948 var det endast skriftlig procedur i högsta domstolen, men efter 1948 kom även möjligheten till muntliga rättegångar.

När 1974 års regeringsform kom upphörde seden att döma i kungens namn samt att domarna som avkunnats meddelades på Stockholms slott, där domar fram till dess stämplats med kungens sigill.

Övriga historiska rättsinstanser
Akademisk domstol Specialdomstol för de som var knutna till ett universitet. Var som mest utbredd under Gustav II Adolfs tid och 200 år framåt. Personer som omfattades var lärare, elever och tjänstefolk som arbetade på universitetet.
Bergstingsrätt Fanns bara i Bergslagen och som judiciellt lydde under Bergskollegium i ett bergslag men med samma kompetens som en häradsrätt. Namnet Bergstingsrätt förekommer mellan åren 1756-1851 och de dömde i civil- och brottsmål, mål som rörde bergshanteringen samt om kronoskogarna. Allvarligare mål som dråp dömdes inte i den här rätten utan i häradsrätten. 1756 förenades Bergstingsrätten med gruv- och hammartingen och överfördes till viss del på häradsrätten 1828. Bergstingsrätten avskaffades 1852.
Borgrätt Borgrätten härstammar från medeltiden och inrättades troligen genom danskt inflytande. Det var en domstol vid en furstlig eller adlig borg eller slott. Rätten var speciellt knuten till adelsmän. Karl XI avskaffade borgrätten 1692.
Hals- och handrätt Var en domsrätt som vissa adelsmän hade, som till exempel Ängsö slotts herrar. De kunde fängsla, åtala och straffa sina underlydande, och även döma till stympning eller döden. Kungen hade dock benådningsrätt. Avskaffades 1692.
Hammarting Var en underdomstol som lydde under Bergskollegium och som fanns från början av 1600-talet, endast i Bergslagen. Hammartinget slogs ihop med Bergstingsrätten 1756.
Gruvrätt
Hallrätt
Hamnrätt
Krigsdomstol
Nedre borgrätt Var första rättsinstans vid hovet, kungliga teatern och Konstakademien åren 1687-1844 och var till för rättsliga åtgärder för mindre mål och civilmål inom ofrälse personal, som tjänare och anställda tjänstemän. Överklagan skedde till Övre borgrätten.
Posträtt En domstol i städerna som dömde i postmål, till exempel förseelser av posttjänstemän, missbruk av fribrevsrätten och liknande fall. Avskaffades 1836.
Ägodelningsrätt Var en specialdomstol som inrättades 1827 när man skulle genomföra laga skifte. Rätten avhandlade allmänna klagomål rörande till exempel fastighetsbildning. Rätten leddes av ortens domare samt tre "inom häradet kunniga bofasta män". 1971 omvandlades Ägodelningsrätten och hamnade under tingsrätten.
Övre borgrätt Var en domstol som fanns på Stockholms slott åren 1687-1844. Här behandlades grövre brottsmål som kom från Nedre borgrätten och som begåtts av- eller mot en adlig hovanställd.

Dela

swishikon Stöd historiesajten! swishikon

Källor
Böcker:
• Rättshistoria för släktforskare
• Brott och straff i arkiven

Hemsidor:
» Domstol.se
» Historiska rättsinstanser
» Förvaltningshistorisk ordbok
» SAOB

Mer historia

Inlagd 2022-02-14 | Uppdaterad 2022-02-14