Sturemorden 1567
Sturemorden kallas de mord som kung Erik XIV lät utföra på några ur högadeln. Erik XIV som vid den här tiden var misstänksam mot alla och led av en svår paranoia, fängslade adelsmän överallt där han kunde misstänka förräderi. Särskilt misstänkte han att kretsen kring Sturarna planerade en sammansvärjning mot honom - för att få honom avsatt.År 1567 lät Erik fängsla de misstänkta adelsmännen och Höga nämnden dömde dem för högförräderi. De hölls därefter i fängsligt förvar på Uppsala slott, dit en riksdag sammankallats för att bekräfta domen. Den 24 maj 1567 kom emellertid kungen till slottet där han själv dödade Nils Sture. Efter detta rusade han upp från fängelsehålorna och befallde riksprofossen (chefen för polisen) Peter Gadd att döda alla fångarna 'utom herr Sten'. Peder Gadd gör som han blivit tillsagd att göra, men till slut finns det två stycken med namnet Sten kvar och han blev då osäker på vilken det var av dessa som kungen menat att han inte skulle döda, var det Sten Eriksson Leijonhuvud eller var det Sten Axelsson Banér? Därför skonade han dem bägge.
De som dock blev mördade var Svante Sture (50 år) och hans bägge söner Erik Sture (21 år) och Nils Sture (23 år), Abraham Gustafsson Stenbock, Ivar Ivarsson Liljeörn och kungens gamla lärare Dionysius Beurreus. Den förvirrade kungen flydde till skogs och irrade omkring, sinnesförvirrad och med förföljelseideér och även påverkad av astrologiska spådomar. Han fråntogs makten en tid och skulden för Sturemorden lades på Jöran Persson Tegel.
Stöd historiesajten!
• Sveriges historia, koncentrerad uppslagsbok (Prisma)
• Boken om Sveriges historia - Forum
• Alla tiders historia
Hemsida:
» Dionysius Beurræus