Stockholms Banco 1657-1668

Sveriges riksbanks sigill

De första bankerna i Europa grundades redan i början av 1600-talet i Nederländerna och Tyskland. Den första svenska banken grundades 1657 av Johan Palmstruch som var son till en holländsk köpman som var verksam i Riga. Palmstruch, som vid den här tiden hette Witmacker, hade själv drivit handel i Amsterdam under 1630-talet och där lärt känna bankens organisation och det var också Amsterdams bank som främst stod som mönster när han sedan grundade den svenska banken.

Palmstruch vapen

Johan Palmstruch
Johan Witmacker (Wittmacher) föddes i Riga den 13 juni 1611 som son till köpmannen Reinholdt Witmacker och Anna Bjelska. Under 1630-talets första hälft reste han till Holland där han blev borgare i Amsterdam. Enligt egen uppgift skall han där ha byggt upp en blomstrande affärsrörelse men blev 1639 fängslad, för vad är okänt. Vissa tror dock att det berodde på obetalda skulder. Han frigavs 1646 och året därpå flyttade han till Sverige. År 1651 adlades han, tillsammans med sina bröder, för sin fars förtjänster med namn 'Palmstruch'.

Sin första bankplan lade han fram 1652 för drottning Kristina (26), men planen hänvisades till borgmästare och råd i Stockholm som inte spann vidare på idén. Ännu ett förslag från Palmstruch 1655 om en kommunal bankinrättning lämnades utan åtgärd. Inte förrän han i slutet av 1656 vände sig direkt till Karl X Gustav (35) med förslag om tillstånd för en växelbank och en lånebank blev dessa godkända av kungen.

Karl X Gustav
(1622-1660)

Stockholms Banco
Den nya banken skulle bestå av två avdelningar, en växel- och girobank och en lånebank. Växelbanken skulle mot avgift ta emot räntelösa insättningar på så kallad giroräkning. De insatta pengarna skulle ägaren kunna disponera genom uttag eller genom anvisningar, alltså checker. Insättarna fick betala för att ha sina pengar på banken. Banken lånade i sin tur ut dessa pengar mot ränta.

Giroavdelningen öppnade i juli 1657 och i början av 1659 öppnades lånerörelsen vid Västerlånggatan i Stockholm. Huset bevakades av soldater eftersom man var oroliga för säkerheten. Banken kallades officiellt för 'Stockholms Banco' men även för 'Palmstruchska banken' och fick tidigt karaktär av statsbank eftersom kronan var den störste delägaren.

Gustaf Bonde
(1620-1667)

Banken var tänkt att bli ett privat bolag med 30 års monopol på bankrörelsen i Sverige, men något egentligt privat bolag bildades emellertid aldrig. Dock utsåg Palmstruch inflytelserika välgörare till delägare, men de behövde varken skjuta till några medel eller ta något ansvar för banken, så i realiteten blev banken en inrättning som styrdes av tjänstemän som kungen valde ut - bland annat riksrådet Gustav Bonde (38) som blev överinspektör, Palmstruch själv som blev direktör samt tre kommissarier.

De första sedlarna
De första sedlarna kom till genom en kris skulle man kunna säga… så här gick det till: år 1660 sänktes kopparinnehållet i kopparplåtarnas med så många procent att bankens insättare genast ville ha ut sina stora kopparplåtar för att smälta ned dem och exportera kopparen - eftersom det nu var mera värda som handelsvara än som mynt. Men banken, som hade lånat ut pengarna, var tvungen att lösa problemet på något annat sätt. Palmstruch kom då på idén att lämna ut så kallade kreditivsedlar, dels i daler kopparmynt och dels i daler silvermynt.

Kreditivsedel

Kreditivsedlarna var räntefria skuldförbindelser på bestämda belopp som skulle motsvara insatta pengar i banken, och skulle sedan kunna lösas in mot kopparmynt när banken hade krävt in sina utestående lån. Sedlarna blev till en början en stor framgång och cirkulerade vid sidan av kopparmynten. Kanske inte så konstigt om man tänker på att kopparmynten kunde väga upp mot 19 kilo styck, skulle man betala med dem behövde man ofta häst och vagn för att transportera mynten. Det innebar alltså att det var mycket enklare med sedlar, man kunde till och med sända sedlarna med posten om man ville det. Dessa banksedlar skall vara de första som gavs ut i Europa i det avseendet att de var de första sedlarna som gavs ut på jämna belopp samt att de kunde överlåtas på vem som helst.

Sveriges första bankkrasch
Banken kunde nu bevilja lån i större utsträckning än tidigare, men efter några år var sedelutgivningen så stor att sedlarna sjönk i värde i förhållande till metallmynten. Kursfallet på sedlarna orsakade panik och de som hade kreditivsedlar rusade till banken för att få de inlösta mot riktiga pengar.

År 1664 upphörde bankens rörelse och hela avvecklingen av banken var genomförd 1667, och officiellt avslutad 1668. En riksrådskommission tillsattes för att försöka få fram orsaken till det som hänt och 1667 beslöt man sig för att ställa Palmstruch till svars inför Svea hovrätt, där han dömdes till avsättning och förlust av privilegiet på bankrörelsen samt evig landsförvisning. Om han dessutom inom sex månader inte hade ersatt den kassabrist som konstaterats skulle han avrättas. Dödsstraffet drogs emellertid tillbaks men han satt fängslad till 1670. Palmstruch – Sveriges första bankdirektör – dog några månader efter frigivningen, den 8 mars 1671 i Stockholm, 59 år gammal.

Riksbanken

Riksens Ständers Bank
(nuvarande Riksbanken)
Behovet av en bank fanns dock kvar och 1668 inrättades Riksens Ständers Bank, den nuvarande Riksbanken, som är Europas äldsta ännu existerande bank, och 26 år äldre än Bank of England. År 1867 ändrades namnet till Sveriges Riksbank.

Mellan åren 1680-1906 var banken placerad vid Järntorget i Stockholm, i ett hus ritat av arkitekten Nicodemus Tessin d.ä. 1906 flyttade banken till Helgeandsholmen, Stockholm.

Stöd historiesajten!