Missgärningsbalken

cap. XXII
Om qwinnofrid.

§1
Tager man qwinno med wåld, och emot hennes wilja främjar sin onda lusta, och warder lagliga thertil wunnen, miste lifwet, och qwinnan ware saklös. Ej må ock någor henne thet förwita, wid fyratijo dalers bot. Gitter han ej fullborda sin onda wilja, böte äntå för wåldet hundrade daler. Warder han i thy dräpen, ligge ogild. Häfdar man afwita qwinno, eller then, som ej fyllt tolf åhr, ware lag samma.
§2
Nu är qwinna wåldtagen, och gifwer thet ej genast tilkänna, och kärer ej ther å wid nästa Häradsting, eller inom en månad in för Rätten i staden, hafwe sedan ej macht at öfwer wåldet klaga, ther hon ej laga förfall wiser.
§3
Hwar som med wåld tager och bortförer annars mans hustru, eller fästeqwinno, mot hennes wilja; miste lifwet, äntå at han henne ej häfdadt hafwer. Kommer häfd ther til; hafwe ock förwärkadt alt sitt lösa gods.
§4
Förer någor bort med wåld mö, eller enka, som ej fäst är; hafwe förbrutit sitt lösa gods, och plichte thertil med en månads fängelse wid watn och bröd. Häfdar han henne, mot hennes wilja; miste lif och lösören, som sagdt är.
§5
Hwar som lockar, eller bortförer, qwinno från sin man, eller dotter ifrån fader, eller moder, eller ifrån them, som i theras ställe äro; böte hundrade daler, eller mera, eller plichte med kroppen, efter som brottet är til.
§6
Af thet gods, som i alla thessa fall förbrytes, tage halft Konungen, och halft målsäganden.
§7
Dräper någor then qwinno, han wet hafwande wara; miste högra hand, och lif sitt. Slår han henne så, at fostret ther af förgås; böte full mansbot. Wiste han ej, at hon hafwande war, tå han henne slog; ökes sårabot hans med femtijo daler.

Källa
Sweriges rikes lag från 1734 (tryckt 1740) sidan: 237-238

Mer historia


swishikon Stöd historiesajten! swishikon