| §1 Stiäl, snattar, eller upsåteliga förfar, eller undandöljer tienstehion, eller annar betient, något af thes husbondas egendom, thet ligge alt i tweböte mot annat snatteri och tiufnad. |
| §2 Stiäl man litet eller mycket, tå wådeld, watunöd, skiepsbrott, wåldswärkan, eller fiende åkommer och tränger, eller ock något undan sådan fahra och nöd bärgadt är; warde hängd. |
| §3 Stiäl skieppare, forman, eller theras folk, thet them gifwit är at föra eller förwara; gälde thet åter, och böte fyradubbelt tiufnadens wärde. I thy fall ware samma lag, ther gästgifware, eller krögare, från gästen stiäl. |
| §4 Tager någor swikeliga af barn, som yngre är, än tolf åhr, eller af then, som afwita är, kläder, smide, eller annat, hwad helst the å sig bära; eller stiäl någor i badstufwu; eller af then, i swår siukdom ligger; eller af någon död menniskia; eller af sofwande å marken; eller ther almän farsot i hus är ware ock lag samma. |
Källa
Sweriges rikes lag från 1734 (tryckt 1740) sidan: 259-260
Mer historia
Stöd historiesajten!