| §1 Häfdar fästeman sin fästeqwinno, eller häfdar man mö, eller enka, under ächtenskaps löfte, och wil henne sedan ej ächta, gånge therom, som i Giftermåls och Ärfda Balkarna skils. |
| §2 Lägrar fäst man ofäst qwinno, eller låter fäst qwinna lägra sig af ofäst man; böte then fäste fyratijo daler, och then andre tiugu daler. Wiste ej then ofäste, at then andre fäst war; plichte, som för lönskaläge. |
| §3 Fäster man sig twänne, och först häfdar then förra fästeqwinno, och sedan then senare; böte hundrade daler. Hafwer han först häfdadt then senare, och sedan then förra; böte femtijo daler. Samma bot ware, ther någor fäster sig twänne, och häfdar ej utan then senare. |
| §4 Häfdar fäst man then qwinno, som annan fäst är; böte hwarthera åttatijo daler. |
Källa
Sweriges rikes lag från 1734 (tryckt 1740) sidan: 272-273
Mer historia
Stöd historiesajten!