| §1 Gifwer man någon an in för Rätten, eller Konungens Befalningshafwande, för then sak, som går å lif, eller ära hans, och wil honom thertil binda, men gitter thet ej, och pröfwas, at han thet falskeliga och af argt upsåt giordt, stånde samma straff, som then angifne bordt undergå, om han brotslig warit. Bär någor falskt witne i thy mål, ware lag samma. |
| §2 Nu hafwer han thet ej af arghet giordt; böte tiugu daler, eller mera, efter omständigheterna, och afbedje sitt brott offenteliga in för Rätten; gälde ock allan skada. |
| §3 Hafwer han halfwa bewis å sin sido; ware fri för tilmälet. |
| §4 Liuger någor å annan lönliga, och går thet å lif, eller ära, eller sprider sådant rychte ut om honom, af argt upsåt, ware ärelös, och plichte thertil med spö, eller ris, fängelse wid watn och bröd, eller landsflycht, som saken och personen är til; giöre ock offentelig afbön. Sker thet hos Konungen, eller Rikets Ständer wid theras almänna sammankomst; ware twegildt. |
| §5 Skrifwer och sprider någor ut sådan smädeskrift, som rörer en eller fleras, heder och ära, goda namn och rychte; ware lag, som i 4. §. stadgadt är; och warde smädeskriften af skarprättaren offenteliga upbränd. Går then ej å heder och ära, men är eljest skymfelig och förklenlig; straffes med fängelse, eller böter, efter omständigheterna, och giöre thertil offentelig afbön. Utsprider någor annar sådana skrifter i ondt upsåt, at them rychtbara giöra; straffes lika som hade han sielf them skrifwit. |
| §6 Kallar någor annan oqwädins ord i wredes mode, som å heder och ära går, och thet antingen genast, eller in för Domaren, rättar och återkallar; böte sex marck. För andra ohöfwiska och förachteliga ord, eller åthäfwor, bötes en daler. Sker thet i stort samqwem, eller å almän gato, ther mycket folk är; ligge i tweböte. |
Källa
Sweriges rikes lag från 1734 (tryckt 1740) sidan: 279-281
Mer historia
Stöd historiesajten!