Straffbalken

cap. I
Om missgierningars angifwande, och Fångars underhåll.
§1
Lifssaker, och andra grofwa missgierningar, skola utan upskof för Rätta angifwas: Giör målsäganden thet ej, utan lägger them neder; böte tiugu daler, eller mera, som saken är til: och käre å missgierningen then, som å Konungens wägnar kära bör: Giör han the ej; miste tiensten, eller böte, efter omständigheterna.
§2
Dråpare, och andre grofwe missgierningsmän, skola genast å färska gierning gripas, i hächte sättas, och utan upskof för Rätta ställas. Ej må borgen tagas; ther saken går å lif, eller kropp, tå man med penningar ej böta må.
§3
Hwar som någon häfta låter, then ej i grof missgierning har åtagen är; ware skyldig honom så länge föda, at han för Rätta till saken bindes. Nu orkar han honom ej föda, eller wil ej saken fullfölja; eller har man å embetes wägnar missgierningsmannen fängsla låtit; niute tå han uppehälle af allmänna fångamedel.
häfta = binda, fängsla
§4
Hächtes qwinna, som spädt barn hafwer, och kan thet ej annorstädes skiötsel och uppehälle hafwa, niute thet hälften til föda mot thet, som modren får.

Källa
Sweriges rikes lag från 1734 (tryckt 1740) sidan: 282-283

	
© Nina Ringbom 2004-10-18
Historiesajten uppdaterades 2019-10-13