| §1 Lifssaker och andra grofwa missgierningar skola utan upskof för Rätta angifwas. Giör målsäganden thet ej, utan lägger them neder böte tiugu daler, eller mera, som saken är til, och käre å missgierningen then, som å Konungens wägnar kära bör, Giör han the ej; miste tiensten, eller böte, efter omständigheterna. |
| §2 Dråpare, och andre grofwe missgierningsmän, skola genast å färska gierning gripas, i hächte sättas, och utan upskof för Rätta ställas. Ej må borgen tagas; ther saken går å lif, eller kropp, tå man med penningar ej böta må. |
| §3 Hwar som någon häfta låter, then ej i grof missgierning har åtagen är; ware skyldig honom så länge föda, at han för Rätta till saken bindes. Nu orkar han honom ej föda, eller wil ej saken fullfölja; eller har man å embetes wägnar missgierningsmannen fängsla låtit; niute tå han uppehälle af allmänna fångamedel. häfta = binda, fängsla |
| §4 Hächtes qwinna, som spädt barn hafwer, och kan thet ej annorstädes skiötsel och uppehälle hafwa, niute thet hälften til föda mot thet, som modren får. |
Källa
Sweriges rikes lag från 1734 (tryckt 1740) sidan: 282-283
Mer historia
Stöd historiesajten!