Elvira Madigan

Historia

Hedvig Antoinette Isabella Eleonore Jensen, kallad Elvira Madigan, föddes den 4 december 1867 i Flensborg i Danmark som utomäktenskaplig dotter till cirkusartisten Frederik Jensen och Ellionora (Laura) Olsen (17). Elvira Madigan var Hedvigs artistnamn när hon uppträdde vid cirkusen.

Elvira fick tidigt börja öva pantomim och balett och hon framträdde för första gången redan som sjuåring på Köpenhamns Tivoli med sin styvfar, direktören och amerikanen John Madigan . När John gifte sig med Elviras mor 1892 adopterade han samtidigt Elvira som då var femton år gammal.

Den 1 augusti 1886 var den danske kungen Kristian IX på en privat föreställning på Tivolit och såg på när Elvira och Gisella (de uppträdde som systrar, vilket de inte var) uppträdde och kungen hedrade dem med varsitt guldkors som han själv satte på dem.

I januari 1888 hade cirkus Madigan sin säsongspremiär i Kristianstad. Tidningen i staden, Nyaste Kristianstadsbladet, sände sin reporter, frilansaren och löjtnanten Sixten Sparre af Rossvik för att göra en artikel om cirkusen. Det berättas att han blev störtförälskad i Elvira och även fast han var både gift och hade barn så hindrade det inte honom att inleda ett förhållande med Elvira. Sparre var löjtnant vid det Skånska dragonregementet i Ystad och tillhörde en av den svenska aristokratins äldsta ätter och hade nummer sju i ordningstal på Riddarhuset. Dessutom var han gift med Luitgard Engel Agda Dorothea Adlercreutz som var dotter till greven och kammarherren Carlos Natividad Adlercreutz.

Till en början fick Sparre dock inte möjlighet att träffa henne ensam men framåt sommaren gick det bättre och de började brevväxla intensivt. Elvira blev självklart chockad när hon fick veta att han var gift, men eftersom Sparre sa att han låg i skilsmässa så fortsatte de att brevväxla. Han hotade med att skjuta sig om inte hon ville rymma med honom så att de kunde gifta sig utomlands. Elvira försökte bryta deras förhållande minst tre gånger men gick alla gångerna tillbaka till honom.

I början av juni 1889 var deras cirkus i Sundsvall. När hon var där fick hon ett brev av Sparre där han berättade att han var nyskild och att han väntade på henne vid järnvägsstationen i Bollnäs. Han ville rymma med henne. Hon pantsatte sina juveler och smet iväg och träffade honom vid tåget. Det blev givetvis STOR SKANDAL när Elvira, en "enkel" cirkusartist, rymde med en löjtnant som var både gift och hade barn. Sparre var dock inte en rik man, även om han tillhörde en "högre" klass. När pengarna tog slut efter två veckor på rymmen i Danmark, och eftersom de inte hade någon gemensam framtid att hoppas på, fann de ingen annan utväg än att ta livet av sig, vilket de också gjorde den 15 juli 1889. De hittades döda i en liten skogsdunge på den danska ön Tåsinge, med en picknickkorg ett parasoll och en pistol. Han hade först skjutit henne genom tinningen och sedan tagit sitt eget liv. Elvira blev 21 och Sixten Sparre 34.
Efter deras död skrev en svensk folkdiktare som hette Johan Lindström Saxon, Visan om Elvira Madigan som på sin tid blev en riktigt populär folkvisa:

Sorgeliga saker hända
än i våra dar minsann,
Sorgeligast är dock denna -
den om fröken Madigan.

Vacker var hon som en ängel
ögon blå och kind så röd,
Smärt om livet som en stängel;
Men hon fick en grymmer död.

När hon dansade på lina
lik en liten lärka glad,
hördes bifallsropen vina
ifrån fyllda bänkars rad.

Så kom greve löjtnant Sparre,
vacker var han, utav börd,
Ögon lyste, hjärtan darre,
och hans kärleksbön blev hörd.

Greve Sparre han var gifter,
barn och maka hade han,
men från dessa nu han rymde,
med Elvira Madigan.

Så till Danmark styrdes färden,
men det tog ett sorgligt slut,
ty långt ut i vida världen
tänkte de att slå sig ut.

Men se, slut var deras pengar,
ingenting att leva av!
För att undgå ödets strängar
bygga de sitt bo i grav.

Och pistolen, full av smärta,
greven tar och sikte tog
mot Elviras unga hjärta:
knappt hon andas, förr’n hon dog.

Ack mig hör, Ni ungdomsglada,
tänk på dem och se er för
att Ni ej i blod får bada
ni ock en gång, förr’n Ni dör.

(Sparre var inte greve som det står i visan, och inte heller sköt han Elvira i hjärtat utan i huvudet)