Fälttåget mot Norge

Svenska krigsmål:
Att med minsta möjliga blodspillan få Norge att gå med på en union med Sverige.

Johan af Puke

Ombud för Norges folk samlades därför i Eidsvold, där de förklarade sig självständiga och antog den 17 maj 1814 en grundlag. Därefter valde de en dansk prins, Kristian VIII till Norges kung. Stormakterna godkände dock inte Norges självständighet och därför beslutade den svenska kronprinsen, Karl Johan, att han skulle försöka få norrmännen att gå med på Kiels fredsavtal. Därför tågade han in i Norge den 26 juli 1814, med en svensk krigshär för att försöka ta en avdelning av den norska skärgårdsflottan vid Hvalöarna söder om Fredrikstad. Norrmännen lyckades komma undan men svenskarna ockuperande då istället öarna.

Hans Henrik von Essen
(1755-1824)

Den 30 juli gick en annan svensk arméstyrka in över norska gränsen med siktet inställt på Fredrikshald och Fredrikstens fästning. Befälhavare över armén var Hans Henrik von Essen. Tre dagar senare, den 2 augusti, gick andra svenska trupper in över gränsen vid Svinesund och dagen efter erövrades Kragerön.

3 augusti inleddes nya förhandlingar, under tiden som svenskarna fortsatte att erövra, och den 4 augusti gav Fredrikstens fästning upp. Vid Midskog vann Norge ett mindre fältslag den 5 augusti.

Ett stilleståndsavtal skrevs sedan i Moss den 14 augusti och den 4 november slöts unionen mellan Norge och Sverige efter en del hårda förhandlingar i Oslo. Samma dag valdes också Karl XIII till Norges kung där han fick namnet Karl II, och den danske prinsen Kristian VIII fick avsäga sig norska kronan.

Fred/stillestånd:
Stillestånd sluts i Moss torsdagen den 14 augusti 1814. Det beslutas att Norge skall få ha sin egen grundlag, och i stor utsträckning få sköta sig själv, men skall vara i union med Sverige. Den norska riksdagen (stortinget) beslutar att Norge skall vara ett fritt självständigt rike under en kung.

Stöd historiesajten!