Erik Axelsson (Tott)

Historia:

Exakt när Erik Axelsson (Tott) föddes är ovisst, det förekommer uppgifter allt från 1414 till 1420. Han föddes i alla fall i Danmark som son till riksrådet och länsman Axel Pedersen (Tott) och Ingeborg Ivarsdotter. Erik var en av de nio så kallade "Axelssönerna" och en av hans bröder, Ivar Axelsson (Tott) var länsherre över Gotland och Visborgs slott åren 1464-1487.

Erik kom till Sverige som ung där han tjänade under kung Karl Knutsson (Bonde) som han var släkt med. Någon gång före augusti 1444 gifte han sig med Bengta Mattsdotter (Lillie) som var en släkting till Karl Knutsson Bonde, och genom giftermålet kom han i besittning av det sörmländska godset Lagnö på Aspö i Mälaren, där han senare ofta uppehöll sig. Hans fru Bengta dog 1452 och inga barn verkar de ha fått.
För att öka sitt inflytande och knyta närmare förbindelser med de svenska stormännen ingick Erik ett nytt äktenskap, nu med Elin Gustavsdotter (Sture). När detta giftermål ägde rum finns det olika uppgifter om, allt från 1452 till 1466 uppges, men det skedde troligen mellan åren 1452-1455.

Erik blev svenskt riksråd (1449) och kungen fick så stort förtroende för honom att han gav honom Åbo län i Finland som förläning (1450) vilket kort därefter byttes till Nyköpings län i Södermanland, Sverige. Trots detta gick Erik över till det danska partiet (Sverige ingick vid den här tiden i Kalmarunionen tillsammans med Norge och Danmark) där han av den danska kungen Kristian I 1457 fick Viborgs län och fem år senare även Tavastehus län i Finland.

Vid Karl Knutssons avsättning 1457 utsågs Erik i mars samma år till Sveriges riksföreståndare tillsamman med ärkebiskop Jöns Bengtsson (Oxenstierna), en tjänst han endast hade i tre månader innan han bytte riksföreståndarämbetet mot att bli hovmästare i stället. Denna tjänst behöll han också efter att Kristian I blivit svensk kung i juni 1457. Efter att Kristian avsatts från den svenska tronen 1464 och Karl Knutsson Bonde blivit kung igen, fortsatte Erik att stödja unionspartiet och bidrog till att Karl Knutsson blev avsatt efter endast drygt fem månader (1465).

I oktober 1466 utsågs Erik åter till riksföreståndare, ett ämbete han sedan innehade fram till november 1467. I början försökte han hålla sig opartisk mellan de olika partierna, men hans oklara och tvetydiga hållning till dessa gjorde att han aldrig lyckades vinna allmogens förtroende. När sedan hans bröder i Danmark blivit fiender till Kristian 1 gick Erik över till Karl Knutsson Bondes sida igen (som han för två år sedan fick avsatt) och hjälpte nu Bonde tillbaka till makten. När Karl Knutsson Bonde kom tillbaka till Stockholm i november 1467 la Erik ned sitt ämbete och reste till Finland där han fortfarande styrde över stora områden.

Årtal	Titel eller händelse
1441	Blev riddare
1449	Blev svenskt riksråd
1450	Fick Åbo län i Finland som förläning
1451-1470	Bytte Åbo län i Finland mot Nyköpings län i Södermanland
1452	Frun Bengta Mattsdotter (Lillie) dör
1457	Sveriges riksföreståndare (mars-juni)
1457	Blev hovmästare
1457	Erhöll Viborgs län i Finland
1462	Erhöll Tavastehus län i Finland
1466-1467	Sveriges riksföreståndare (okt 66- nov 67)
1470	Avstod från Nyköpings län i Södermanland
1475	Grundade Olofsborg i Finland

Erik Axelsson var gift två gånger men verkar inte ha fått några barn, han hade i alla fall inga arvingar när han dog på Viborgs slott i Finland i feb/mars 1481. Han begravdes i Aspö kyrka i Strängnäs stift, Södermanland.