Gustav III

Historia

Gustav III av Holstein-Gottorp föddes i Stockholm den 13 januari (24 januari nya stilen) 1746 som son till dåvarande kronprins Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp (36) och Lovisa Ulrika av Preussen (26).

Gustav ansågs vara förståndig och ha en snabb uppfattningsförmåga och dessutom hade han livlig fantasi och ett skarpt minne. Han fick en bra utbildning och hans favoritämnen var litteratur och historia, särskilt fransk och svensk. Hans första guvernör, Carl Gustaf Tessin, (åren 1751-56) hade dock en ganska ensidigt undervisning som mest gick ut på att lära sig god ton och världsvana. 1756 beslutade därför ständerna att Carl Fredrik Scheffer skulle bli Gustavs guvernör istället. Detta blev inte populärt hos Gustavs föräldrar, Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, som tyckte att ständerna bestämde alldeles för mycket.

Efter ständernas önskemål och begäran gifte sig Gustav (20) den 1 okotber 1766 i Christiansborgs slottskyrka via par procuration med Sofia Magdalena av Oldenburg (20). Hon var dotter till den danske kungen Fredrik V och dennes hustru Louise av Hannover. De vigdes sedan i slottskapellet i Stockholm den 4 november samma år. Äktenskapet blev inte så lyckligt då Gustav var en öppen och livlig person medan Sofia Magdalena var blyg och försagd. Äktenskapet hade beslutats när de bägge var små och det var inte några varmare känslor inblandade.
Det första barnet föddes först efter tolv års äktenskap:
1) Gustav IV Adolf 1778
2) Karl Gustaf 1782 (död 1 år).

Genom giftermålet kom Gustav i ett spänt förhållande till sin mor, som hade fattat en stor motvilja mot Sofia Magdalena.

På grund av orättvisorna i frihetstidens statsskick hade Gustav ett djupt misstroende till rikets råd och ständer. Hans fosterlandskärlek var dock stor och han ville att Sverige skulle få tillbaka den makt och anseende som landet en gång haft. Dessutom ville han öka kungamakten, vilket gjorde att han redan som kronprins deltog i hovpartiets ledning.

När hans far Adolf Fredrik dog i februari 1771, var Gustav i Paris där han försökte skaffa sig löfte om bistånd av den franska regeringen för den kommande riksdagen. Den gamle franske kungen Ludvig XV gav honom rådet att försöka försona partierna och under kungamaktens ledning få dem till att gemensamt arbeta för landets bästa. Det visade sig snart att det inte var möjligt att förena hattarna och mössorna, då deras åsikter var för olika.

Den 29 maj 1772 kröntes Gustav till svensk kung i Storkyrkan i Stockholm. På våren samma år tog det kungafientliga och rysksinnade mösspartiet makten och besatte alla poster i rådet med sina anhängare. Det växande kaoset och stånds- splittringen gjorde att Gustav beslutade att göra en statskupp - så den 19 augusti 1772 genomförde han en oblodig sådan som ökade hans egen makt och avslutade frihetstiden. Till sin hjälp hade han Jacob Magnus Sprengtporten (45) och Johan Christopher Toll (29). De skulle hetsa Finland och Skåne till uppror. Emellertid bröt det skånska upproret ut för tidigt och mösspartiet fick då reda på vad som var på gång. Gustav vågade då inte vänta på att Sprengtporten skulle återvända från Finland (som planen var) utan genomförde på egen hand statskuppen i Stockholm. Läs mer.

Den oblodiga kuppen räddade Sverige från laglöshet och yttre beroende. Två dagar efter statskuppen presenterade Gustav en ny regeringsform:
* Kungen ska ensam ha all makt och även bestämma vilka som ska vara riksråd.
* Riksdagen ska bestämma hur höga skatterna ska vara.
* Kungen får inte starta anfallskrig utan riksdagens tillåtelse.

Tillsammans med bland annat bröderna Carl Fredrik Scheffer och Ulrik Scheffer, Johan Liljencrantz och Carl Sparre m.fl., strävade Gustav för Sveriges utveckling och framsteg, och gjorde en mängd förbättringar. Han avskaffade till exempel tortyren (1772), stadgade tryckfriheten, han förbättrade den allmänna hälsovården, frigav spannmålshandeln (1775 och 1780), förbättrade arméns och flottans skick och tog initiativ till en mildare strafflag. Vissa domstolar som var kända för ett visst mutsystem sågs också över. Det enda som folk inte gillade var brännvinslagstiftningen och inrättandet av kronobrännerierna. Gustav älskade teater och opera, och han skrev själv pjäser och både spelade och regisserade ibland. Han kallades för teaterkungen. Den 20 mars 1786 grundade han Svenska Akademien, där han gav sig själv det första priset för sitt äreminne över Lennart Torstensson.

Befolkningen blev efter hand ändå kritisk. För att bli omtyckt igen tänkte han starta ett krig mot Ryssland, för krigarkungar hade ju alltid varit populära. Men själv fick han ju inte starta något krig utan riksdagens tillstånd så därför – sägs det – lät han några finska soldater, utklädda till ryssar, gå över gränsen till Ryssland där de anföll de svenska soldaterna. Då blev det ju inte ett anfallskrig utan istället ett försvarskrig. Officerarna tyckte inte om det här och 1788 gjorde flera av dem uppror i det så kallade Anjalaförbundet. Två år senare (1790) deltog Gustav i slaget vid Svensksund, där han personligen ledde den svenska flottan.

Gustav fick under sin regeringstid många fiender, särskilt bland adeln. Några adelsmän, bland annat Jacob Johan Anckarström, Adolf Ludvig Ribbing, Carl Fredrik Pechlin och Klas Fredric Horn planerade att mörda kungen. Det bestämdes att Anckarström skulle skjuta kungen på den stora maskeradbalen som skulle vara på operan i Stockholm den 16 mars 1792. Gustav hade fått ett varningsbrev från en som visste om planerna, men han brydde sig inte om det. Han hade fått varningar förr och inget hade ju hänt?
Den här gången blev han dock skjuten - och dödligt sårad. Han dog på Ulriksdals slott efter tretton dagars lidande, den 29 mars, 46 år gammal. Mördarna fångades men bara en, Jacob Johan Anckarström, avrättades.

Nästa att bli kung i Sverige var Gustavs fjortonåriga son Gustav IV Adolf.

Nedersta bilden på maskeraddräkten är den som Gustav bar den natten han blev skjuten på maskeradbalen. Dräkten finns att se på livrustkammaren vid kungliga slottet i Stockholm.