Berend von Melen
| Levde: | ?-1561 |
| Titel: | Tysk legoknekt och ståthållare |
| Far: | Hans von Melen |
| Mor: | Margrethe Bertramsdotter von Loben |
Biografi
Har inte lyckats hitta var eller när Berend von Melen föddes men enligt obestyrkta uppgifter skall dock hans föräldrar ha hetat Hans von Melen och Margrethe Bertramsdotter von Loben.
Berend kom från en ansedd adelssläkt från Thüringen i Tyskland där stamgodset kallades för Mila. Han skrev därför sitt namn även von Mila ibland.
Riddare
Berend kom till Sverige 1520 och när Kristian II kröntes till svensk kung blev Berend, tillsammans med bland annat Sören Norby, slagen till riddare. Han anförtroddes därefter ledande militära uppgifter både till sjöss och till lands. Han var hövitsman på Stegeborgs slott från november 1520 till december året därpå. År 1522 trädde han i svensk tjänst och på sommaren samma år (1522) var han och Lars Siggesson (Sparre) befälhavare för en förenad svensk-lübsk flotta som erövrade Bornholm och hotade Helsingör och Köpenhamn.
Fälttåg mot Skåne
Året därpå ledde Berend ett tåg mot Skåne som svenskarna och Lübeck startat på nyåret 1523 men efter ett misslyckat försök att överskrida Skånegränsen ryckte han i stället in i Blekinge som underkastade sig. Nya tag planerades mot Skåne men Berend upptäckte att hans trupper var otillräckliga och dessutom kunde han inte betala knektarnas lön. Han slöt därför stilleståndsavtal med den skånska adeln.
Erövringståg mot Gotland
År 1524 fattade riksdagen i Vadstena beslut om ett erövringståg mot Gotland, som då tillhörde Danmark, och Berend utsågs till ledare för expeditionen. Gotlands landsbygd erövrades utan svårighet men när de kom till Visby blev det problem, där satt nämligen Sören Norby på Visborgs slott och försvarade sig med stor kraft. Eftersom de inte lyckades ta Visby i besittning ansågs fälttåget som misslyckat. Berend, som fram tills nu varit en av favoriterna hos Gustav Vasa, blev nu anklagad för slapp krigsföring och förrädiska komplotter med fienden. På nyåret 1525 bjöds han ändå till Stockholm. Gustav Vasa hade nämligen på hösten 1524 fått rätt att förfoga över länen och han ville nu få bort Berend från det viktiga gränsfästet Kalmar. Dessutom klagade lantbefolkningen över de utländska herrarna liksom den svenska högadeln som tyckte att Berend hade alldeles för stor makt. Från och med nu var Berend och Gustav Vasa bittra fiender.
Innan Berend for till Stockholm lämnade han över Kalmar slott till sin bror Henrik, antagligen för att skapa en säkerhet till sig själv och sin familj. Dock fick Nils Eriksson (Bielke) slottsloven (fullmakt) på Kalmar och denne intog också snart länet och staden medan slottet höll stånd. Henrik von Melen vägrade dock att lämna ifrån sig slottet åt någon annan än sin bror. Man tror att Berend under den här tiden hölls som fånge i Stockholm men man var tillslut tvungen att sända ner honom till Kalmar för att få slottet överlämnat. I samband med ett dryckeslag lyckades dock Berend ta sig in i slottet och därifrån göra ett anfall mot staden. Vid midsommartid lämnade han Kalmar sjövägen tillsammans med sin hustru, Margareta Eriksdotter (Vasa) och sin bror Henrik. Innan han reste gav han ansvaret åt Henrik Jute att se till slottet. Denne hade tidigare varit i tjänst hos Sten Sture d.y. På slottet fanns även Stures son, Nils Stensson Sture. Slottet stormades ändå till slut.
Grevefejden
På väg till Tyskland uppmanade Berend smålänningarna att göra uppror och arbeta för Nils Sture och Sören Norby. Han sökte också kontakt med Kristian II som nu var i landsflykt och utförde värvningar för dennes räkning. På olika sätt uppmuntrade han dennes planer på ett krigståg mot Sverige. Genom sin starka ställning hos bland annat den sachsiske kurfursten, var Berend länge till stort bekymmer för Gustav Vasa. När grevefejden bröt ut i juli 1534 anslöt sig Berend till Lübeck och dess allierade och under de kommande åren anslöt han sig till Gustav Vasas fiender och arbetade intensivt för ett krigståg mot Sverige. I mars 1542 lyckades Kristian III få till att Berend, mot en ersättning på 12 000 daler – skulle lägga ner stridsyxan mot den svenska kungen, om Gustav Vasa gav ett liknande löfte. Sistnämnda ville dock inte acceptera uppgörelsen i dess ursprungliga form, och under de följande åren kom ingen försoning till stånd, utan istället tryckte de kränkande nidskrifter om varandra. Från 1539 hade Berend viktiga ämbeten i kurfurstendömet Sachsen och åren 1542-1547 var han ståthållare i hertigdömet Braunschweig-Wolfenbüttel. Från 1547 var han lanthovmästare i Thüringen, vilket då var landets högsta befattning.
Äktenskap 1
Berend gifte sig för första gången den 4 oktober 1523 i Söderköping med Margareta Eriksdotter (Vasa) som var kusinbarn till Gustav Vasa.
Äktenskap 2
Andra giftermålet var på sommaren 1544 med Elisabeth von Warberg.
Berend gick bort den 2 september 1561 på Herbsleben i Thüringen, dödsålder okänd.
Stöd historiesajten!
1531-1533 Klockupproret
1534 Myntet Dalern börjar ges ut
1534-1536 Grevefejden
1541 Första bibeln på svenska ges ut
1542-1543 Dackefejden
1544 Sverige blir ett ärftligt kungarike
1545 Halva Linköping förstörs i en brand
1549 Uppsala slott börjar byggas
1551 Drottning Margareta dör
1554-1557 Stora ryska kriget
1559 Vadstenabullret
1560 Gustav Vasa dör
» riksarkivet.se
Stöd historiesajten!