Gustav Vasa

Biografi
Gustav Eriksson (av Vasaätten) föddes troligen den 12 maj 149(6) i Uppland som son till riddaren och riksrådet Erik Johansson (Vasa) och Cecilia Månsdotterav Ekaätten. Gustav hade sju yngre syskon, fem systrar och två bröder. När Gustav 1523 utsågs till Sveriges kung var hans föräldrar och tre av hans syskon redan döda.

Man är inte helt säker på var någonstans i Uppland Gustav Vasa föddes men man tror att det antingen var på Rydboholm som hans far ägde vid den tiden, eller möjligen på Lindholmens gård där hans morföräldrar bodde vid tiden för hans födelse.

1510-talet
Gustav Eriksson, som han kallade sig innan han blev kung, var släkt med riksföreståndaren Sten Sture d.y. och anslöt sig tidigt till Sturepartiet i striden mot den danska kungen Kristian II och dennes danskdominerade Kalmarunion. Den 27 juli 1518 deltog Gustav i Slaget vid Brännkyrka utanför Stockholm där Kristian II blev besegrad. Gustav blev dock tillfångatagen av danskarna och förd till Jylland i Danmark men lyckades efter en tid fly från fångenskapen och tog sig via Lübeck hem till Sverige igen. Gustavs mor Cecilia Månsdotter och två av hans systrar lyckades dock inte undkomma med livet i behåll utan dog 1522 av pesten under sin fångenskap i Köpenhamn.

Stockholms blodbad 1520
Gustavs far, Erik Johansson avrättades 1520 i Stockholms blodbad tillsammans med drygt 80 andra som halshöggs på Stortorget i Gamla stan. Gustav lyckades undkomma blodbadet och begav sig till Dalarna, där man var trött på unionskungarna och deras Hansafientliga politik som bara ledde till ekonomiska svårigheter. I januari 1521 valde därför lantbefolkningen i Dalarna Gustav till deras hövitsman (en typ av ståthållare). Upproret fortsatte att sprida sig och de fick en militär framgång vid Brunnbäcks färja i april vilket medförde att den vacklande högadeln började ta Gustavs parti och i augusti valde de honom till rikshövitsman i Västerås.

Befrielsekriget
Under befrielsekriget 1521-1523 mot Kristian II framstod Gustav som landets starke man. Kriget började på nyåret 1521 med att Gustav lockade Dalkarlarna till uppror. Från år 1522 allierade sig också Lübeck med Sverige. Målet var att avsätta Kristian II från den svenska tronen och göra Sverige till ett fritt rike. Detta skedde också då Kristian tillslut blev avsatt och danskarna drevs ur Sverige. Den 6 juni 1523 samlades sedan en riksdag i Strängnäs som valde Gustav till Sveriges kung med namn Gustav I. Dock fick Sverige stora penningskulder till Lübeck efter krigets slut.

Reformationen
Efter befrielsekriget var Sveriges resurser små och skulderna till Lübeck alltså stora. Kyrkan och klostren ägde bortåt en tredjedel av Sveriges produktiva jord och fick 'tionde' av folket. För att kunna komma åt kyrkans pengar knöt därför Gustav reformatorerna och prästerna Olaus Petri och Laurentius Andreæ till sig. Gustav hade redan 1524 brutit med kyrkan i Rom och 1527 bestämde också riksdagen i Västerås att kungen skulle ha större makt, vilket blev det första steget mot en kyrklig reformation där man kom att bryta alla band med påven och Rom.
Den 12 januari 1528, fyra år och sju månader efter att han blivit vald till kung, kröntes Gustav i Uppsala domkyrka till Sveriges konung.

Klicka för att se Gustav Vasas släktträd

Kyrkans överhuvud
I och med att Gustav bröt med Rom kunde han stärka den Svenska statsmakten både ekonomiskt och politiskt. Större delen av kyrkans marker och intäkter beslagtogs, och Gustav gjorde sig själv till kyrkans överhuvud.

Klostren plundras
Rent kulturellt blev dock reformationen en katastrof, eftersom de gamla klostren och kyrkorna plundrades, deras böcker skars sönder och klistrades om till bokomslag, som kungen sedan hade runt sina räkenskaper, så kallade munkepärmar. Både skolundervisningen och det sociala skyddsnät som kyrkan erbjudit försvann ju också, vilket ledde till att Stockholm svämmades över av tiggare och sjuka människor som inte visste var de nu skulle söka hjälp.

Klockupproret
På ett möte i Örebro 1531 beslöt Gustav att varje sockenkyrka i landet skulle lämna ifrån sig sin största eller näst största kyrkklocka eller lösa in klockans värde i pengar. Orsaken till insamlandet uppgav Gustav var skulden som landet hade till Lübeck, som hjälpt dem med pengar under befrielsekriget. När dalkarlarna fick höra om det här beslöt de att varken lämna någon klocka ifrån sig eller ge några pengar. När kungens män kom för att inkassera klockorna, eller de eventuella pengarna, möttes de istället av hugg och slag. Upproret har kommit att kallas för klockupproret och var det sista och allvarligaste upproret av dalkarlarna mot Gustav Vasa och hans lagar och bestämmelser.

Åren 1534 till 1536 deltog Gustav i ett krig som kallas för grevefejden där han försökte att förhindra att den danske kungen, Kristian II skulle återta makten i Danmark, vilket Gustav absolut inte ville.

Gustav byggde under sin regeringstid upp Sverige till ett fritt rike och genom reformationen införde han den lutherska läran, vilket bland annat gjorde att påven förlorade sin makt i Sverige. Även Hansans makt över den svenska handeln bröts under hans tid vid tronen. Bland hans övriga förändringar kan nämnas införandet av polisväsende, inrättandet av ett kungligt tryckeri och indragande av stora egendomar till kronan. År 1540 kom också Gustav Vasas bibel ut, det vill säga den första bibeln översatt till svenska språket.

Medalj i guld över Gustav
Vasas död & begravning

Dackefejden
Många uppror inträffade under Gustavs tid som regent, bland annat Dackefejden som pågick 1542-1543 och som fått sitt namn efter upprorsledaren Nils Dacke. Tillsammans med en stor skara anhängare gjorde Dacke revolt mot Gustav skattelagar, kyrkopolitiken och fogdarna. Dessutom var deras gamla katolska ceremoni helig och man såg med misstro på den nya protestantiska akten, man kämpade alltså för det som var 'gammalt och fornt'. Upproren slogs ned med stor brutalitet. En av orsakerna till dessa uppror var just att Gustav infört den Lutherska läran istället för katolicismen.

Arvkungadöme
På nyåret 1544 kallade Gustav till en riksdag i Västerås. I samråd med rikets adel och biskopar fick han där igenom att Sverige skulle erkännas som ett arvkungadöme, det vill säga den äldste sonen och dennes manliga arvingar skulle ärva den svenska tronen. För de övriga yngre sönerna ville Gustav att de skulle få ärftliga hertigdömen. Dessa skulle dock alltid utgöra en del av Sverige och inte kunna avdelas/avskiljas från det svenska riket.

Även om de flesta idéer och förslag oftast kom ifrån Gustavs eget huvud rådfrågade han sig gärna med andra, med herrar och allmoge, på möten med prästers och borgares ombud och emellanåt med alla slags ständer under olika former. Sverige, som han räddat från 'andlig och världslig träldom', betraktade han gärna som sin tillhörighet och utvidgade i många fall både sin och kronans rätt utöver lagliga förhållanden.

Stora ryska kriget
1554 kom ett ryskt sändebud till Gustav Vasa och klagade på att Gustavs befallningsmän vid gränsen hade tagit bort skatten från tjugo socknar som tillhörde Ryssland. Gustav hade dock aldrig hört talas om dessa socknar. Rysslands tsar, Ivan IV (Ivan den förskräcklige) och Gustav kunde inte komma överens om hur landsgränserna skulle gå. I början av 1555 gick konflikterna över i krig då en rysk armé tågade upp framför Viborg. Kriget pågick i tre år och kallas för ryska kriget och avslutades den 2 april 1557 då fredsavtal slöts i freden i Novgorod där bland annat den finske reformatorn Michael Agricola deltog som fredsmäklare.

Modelejon
Gustav Vasa var väldigt mode- och trendmedveten. Han hade alltid senaste modet i klädväg på sig och han ville se ut som de tyska furstarna, vilka han tyckte var stilbildande. År 1548 gjordes en garderobsinventering och då hade han 30 mycket fina broderade skjortor, 52 stycken huvudbonader och 41 par hosor, det vill säga tyska puffbyxor.
Det sägs också att han hade ett kolossalt gott minne, för så snart han sett en person, och det kunde vara för hur länge sen som helst, kände han genast igen personen. Där han en gång rest fram, där gick han aldrig vilse, och han kom till och med ihåg namnet på byarna och på de bönder som bodde där även om han inte varit där sedan ungdomen.

Katarina
(1513-1535)

Katarina av Sachsen
Den 24 september 1531 gifte Gustav (ca 35) sig med Katarina av Sachsen-Lauenburg som samma dag fyllde arton år. Giftermålet var rent politiskt då Gustav ville ha en närmare relation till det danska kungahuset och försöka bevara freden med landet. Katarinas äldre syster Dorothea var nämligen gift med den danska kronprinsen Kristian (senare Kristian III). Vigseln hölls i Stockholm och förrättades av den nyvalde ärkebiskopen Laurentius Petri och var så ståtligt som den svenska statskassan tillät. Gustav och Katarina fick ett barn, sonen:
1) Erik XIV (1533–1577)

Dagen före deras fyraåriga bröllopsdag, den 23 september 1535 dog Katarina, som dagen efter skulle fylla 22. Det gick rykten om att Gustav skulle ha medverkat till hennes död, men det är oklart hur det ligger till med den saken. Troligast är att hon dog av ett missfall. Inga anklagelser gjordes heller från Katarinas familj.

Margareta
(1516-1551)

Margareta Eriksdotter
Den 1 oktober 1536 gifte Gustav (ca 40) sig i Uppsala med Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) (20) och de fick barnen:
2) Johan III (1537-1592)
3) Katarina 1539-1610)
4) Cecilia (1540-1627)
5) Magnus (1542-1595)
6) Sten (1544-1549) († 5 år)
7) Anna (1545-1610)
8) Karl (1546-1546) († liten)
9) Sofia (1547-1611)
10) Elisabet (1549-1597)
11) Karl IX (1550-1611)

Efter femton års äktenskap dog Margareta (35), i augusti 1551. Hon lämnade åtta barn efter sig där den äldsta, Johan (III) var tretton år och den yngsta, Karl (IX) endast tio månader gammal.

Katarina Stenbock
(1535-1621)

Katarina Stenbock
Gustav ville dock gifta om sig och han såg ut en lämplig brud, nämligen Katarina Stenbock. Dock var hennes mor Brita syster till Gustavs förra fru Margareta Eriksdotter vilket gjorde att prästerna var emot giftermålet, men vem kan väl säga emot en kung?

Så den 22 augusti 1552 gifte Gustav (ca 56) sig med Katarina (17). De fick inga barn.

Många krämpor
Av modern skelettforskning har man kommit fram till att gamle kung Gösta (som han också kallades) mot slutet av sitt liv led av en rad krämpor, bland annat så ramlade alla tänderna ut eftersom han hade en kronisk inflammation i käken, en permanent inflammation i ena mellanörat, kronisk inflammation i vänster lårben och benmärgsinflammation.

Efter 37 år på Sveriges tron dog Gustav den 29 september 1560, 64 år gammal, och begravdes i domkyrkan i Uppsala den 21 december. Nästa att bli kung var hans son Erik XIV.

Stöd historiesajten!

1501  Sten Sture blir riksföreståndare
1504  Svante Nilsson blir riksföreståndare
1505  da Vinci målar Mona Lisa
1506  Christopher Columbus dör
1508  En pestepidemi drar över Finland
1510  Sala silvergruva upptäcks
1514  Kristian II blir kung i Danmark
1517  Martin Luther spikar upp 95 teser
1518  Slaget vid Brännkyrka
1520  Stockholms blodbad
1521-1523  Befrielsekriget mot Danmark
1523  Gustav Vasa blir kung
1526  Kungliga tryckeriet inrättas
1527-1600  Reformationen i Sverige
1531-1533  Klockupproret
1534  Myntet Dalern börjar ges ut
1534-1536  Grevefejden
1536  Anne Boleyn avrättas
1541  Första bibeln på svenska ges ut
1542-1543  Dackefejden
1544  Sverige blir ett ärftligt kungarike
1545  Halva Linköping förstörs i en brand
1549  Uppsala slott börjar byggas
1551  Drottning Margareta dör
1554-1557  Stora ryska kriget
1559  Vadstenabullret

Källor

Böcker:
• Sveriges regenter (Lagerqvist)
• Kungliga släktband (Sundberg)
• Berömda svenska (NE)
• Sverige och dess regenter under 1000 år (Lagerqvist)
• Svenska män och kvinnor (Bonniers förlag)

Hemsidor:
» riksarkivet.se
» store norske leksikon
» denstoredanske.dk
» biografi
» stora svartvita bilden
» stora färgbilden
» Gustav Vasastatyn

Mer historia

Adelsvapen Dödsår Efternamn Freder Förnamn Galleri Gamla ord Gravplatser Krig Mynt Regenter Uppfinningar Upptäckter Yrken Årtal Översikt 1400-talet 1500-talet 1600-talet 1700-talet 1800-talet

Stöd historiesajten!