Upptäckter

Insektsmedlet DDT upptäcktes av kemisten Paul Hermann Müller (1899-1965) i Schweiz 1939. DDT står för diklordifenyltrikloretan och förkortas DDT. Det var ett effektivt medel för att bekämpa insekter. DDT har den kemiska formeln (C₁₄H₉Cl₅). Müller fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1948.

Insulin är ett blodsockerreglerande peptidhormon som utsöndras som svar på förhöjda nivåer av glukos i blodet. Den skotska fysiologen John Macleod (1876-1935) och den kanadensiska fysiologen Frederick Grant Branting (1891-1941) upptäckte syntetisk insulin som ledde till effektiv behandling av diabetes och för sin upptäckt tilldelades bägge två Nobelpriset i fysiologi och medicin 1923.

År 1928 upptäckte den skottske bakteriologen Alexander Fleming (1881-1955) penicillinet. Fleming kom på att kolonier av bakterien Staphylococcus aureus kunde förstöras av ett mögel som kallas för Penicillium notatum vilket alltså visade att det hade ett antibakteriellt medel. Detta ledde senare till läkemedlet penicillin som kan döda vissa typer av bakterier i kroppen. Vid tiden för hans upptäck var vikten av det han kommit på inte känd. Användningen av penicillinet började inte förrän på 1940-talet när Howard Florey (1898-1968) och Ernst Boris Chain (1906-1979) isolerade den aktiva ingrediensen och utvecklade en pulverform av läkemedlet. Alla tre delade på Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1945.

Gasen upptäcktes 1774 av den svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele (1742-1786) vid hans studier av brunsten. Scheele trodde att gasen innehöll syre. 1810 föreslog Humphry Davy (1778-1829) att klor var ett grundämne.

Svensken Carl Daniel Ekman (1845-1904) uppfann 1874 den kemiska processen för tillverkning av pappersmassa. Processen utnyttjar främst vätesulfitjoner för att bryta ner lignin och på så sätt frilägga fibrer i veden.

Den svenske professorn i fysikalisk kemi The Svedberg (1884-1971) utvecklade 1929 en analytisk ultracentrifugering. Metoden används för att separera renade proteiner från varandra. Han fick enheten Svedberg, S, uppkallad efter sig. Svedberg fick Nobelpriset i kemi 1926.

Den svenska läkaren Nanna Charlotta Svartz (1890-1986) blev Sveriges första kvinnliga professor vid en svensk statlig högskola. I samarbete med AB Pharmacia utvecklade hon läkemedlet salicylazosulfapyridin, som säljs under namnet Salazopyrin, och som tillhör sulfonamidgruppen. Läkemedlet används bland annat av dem som har ledgångsreumatism.

I början av 1940-talet upptäckte de svenska kemisterna Nils Löfgren (1913-1967) och Bengt Lundqvist (1922-1953) en substans som kunde användas till bedövningsmedel lokalt. Det ingår idag bl.a. i salva Xylocain. År 1943 sålde de rättigheterna till lokalbedövningsmedlet Astra för 15 000 kronor plus fyra procent royalty på försäljningen i 17 år.

1946 utvecklade svensken Nils Alwall (1904-1986) en konstgjord njure för att hjälpa en njursjuk patient och användes första gången 3-4 september 1946. I början av 1960-talet grundade Alwall tillsammans med entreprenören Holger Crafoord (1908-1982) företaget Gambro som utvecklar konstgjorda njurar.

Den svenske läkaren Carl-Gunnar Engström (1912-1987) utvecklade den så kallade 'järnlungan'. Han kom på en maskin innehöll en cylinder som bestämde luftmängden, och en pump. En slang fördes ner i patientens luftrör och en liten ballong blåstes upp som tätning runt röret, och sedan fick respiratorn pumpa in luft i lungorna.

Den svenska läkaren Rune Elmqvist (1906-1996) utvecklade pacemakern, som kirurgen Åke Senning (1915-2000) opererade in i en patient för första gången 1958. Senning blev därmed den första kirurgen som utförde detta.

Läkaren och professorn Per-Ingvar Brånemark (1929-2014) upptäckte 1962 att benvävnad växt samman med ett monterat observationsinstrument av titan. Tre år senare (1965) var han den förste att operera in tandinplantat av titan. Han tog paten 1968 på 'permanent-implantabelt fästorgan för proteser och liknande'

Strålkniven, även kallad Leksell Gamma Knife, utvecklades 1968 av svensken och neurokirurgen Lars Leksell (1907-1986). Strålkniven använts för strålbehandling och kirugiska ingrepp i hjärnan, vilket innebär att man inte måste öppna skallbenet.

Allan MacLeod Cormack (1924-1998) var delaktig i arbetet av datortomografin på 1970-talet, alltså att kunna se bilder av hjärnan. Han arbetade tillsammans med den brittiska elektroingenjören Godfrey Hounsfield (1919-2004) och 1979 delade Allan Nobelpriset i fysiologi eller medicin med Godrey.