Kristina Nilsdotter (Gyllenstierna)

Historia

Kristina Nilsdotter (Gyllenstierna) föddes troligen 1494 som dotter till riksrådet Nils Eriksson (Gyllenstierna) (37) och Sigrid Eskilsdotter (Banér) (40). Kristinas mor, Sigrid, hade varit gift förut och i det äktenskapet föddes Cecilia Månsdotter (Eka-ätten) som sedan blev mor till Gustav Vasa. Med andra ord så var alltså Kristina moster till Gustav Vasa.

Vid sjutton års ålder (1511) gifte hon sig med Sten Sture d.y. som året därpå blev utnämnd till riksföreståndare. De fick barnen:
1) Nils Stensson Sture 1512-1527
2) Iliana Stensdotter Sture 1514-
3) Magdalena Stensdotter Sture 1516-1521
4) Svante Stensson Sture 1517-1567
5) Anna Stensdotter Sture 1518-
6) Gustav Stensson Sture 1519-1520

Hennes man, Sten Sture, stred mot Kristian II och 1520 dog han efter slaget vid Bogesund. Hon "ärvde" då Stockholms slott och "omsorgen" över Sveriges rike. I Stockholm hade många av adeln samlat sig, och hon satte staden i försvarstillstånd mot den anryckande hären. Hon förbättrade fästningsverken, krut och skjutgevär infördes, bemannade fartyg lades kring staden och krigsfolk värvades. Alla uppmuntrades genom hennes tal och oförskräckta handlingssätt, och stadens borgerskap lovade henne med ed att försvara sig till sista man mot fienden. Hon sände sin äldsta son, Nils, till Polen och förhandlade med Polens kung om hjälptrupper. Från Lübeck fick hon också hjälp med en trupp under befäl av Staffan Sasse. Hon skrev också ett brev till svenskarna där hon uppmanade dem att skynda på med att välja en tapper och dygdig herre till riksföreståndare.

I maj 1520 kom Kristian II med sin flotta utanför Stockholm samtidigt som hans övriga här spärrade in staden både från norr och söder. Efter cirka fyra månaders belägring av staden, där Kristina satt på Stockholms slott, började biskoparna Matthias och Hemming Gadd att diskutera med Kristian II. Han lovade Kristina bland annat Tavastehus hus, slott och län och dessutom Kymmenegård i Finland. Dessutom fick hon skriftligt på att "allt gammalt skulle vara glömt och att hon, och hennes anhöriga inte skulle straffas för det som blivit gjort". Därmed gav Kristian II amnesti åt Kristina och hennes följeslagare. Han lovade också beskydd åt Kristina och hennes barn mot allt övervåld. Dokumentet skrevs under den 5 september 1520. Enligt dokumentet skulle staden överlämnas klockan 8:00 den 7 september, vilket också blev gjort då stadens portar öppnades för Kristian II.

När Stockholms blodbad sedan inträffade fick Kristina frågan om hon ville brännas, dränkas eller bli levande begravd. Hon skall då ha svimmat och endast hennes stora rikedomar och bönerna från dem som stod runt omkring skall ha bevekat kungen. Istället för att bli avrättad fördes hon till Danmark, där hon spärrades in i Kalundborg och sedan i fängelset Blå tornet. Hon var också tvungen att lova att hennes äldsta son, som hon sänt till Polen, skulle sändas till Danmark. Under sin tid i fångenskap fick hon en beundrare i den danske amiralen Sören Norby. Han friade till henne med tanke på att kanske kunna bli ståthållare i Sverige om han gifte sig med henne. Kristina tackade dock nej till frieriet.

Efter att Kristian II flytt till Holland 1523 blev Kristina fri igen och hon åkte då tillbaka till Stockholm där hennes äldsta son, Nils, blev uppfostrad i Gustav Vasas hov. 1526 trolovade hon sig med riksrådet Johan Turesson (Tre Rosor) och de gifte sig året därpå. De fick sonen:
7) Gustav Johansson (Tre Rosor) 1531-1566

Genom sin förbindelse med Johan Turesson, blev Kristina åter god vän med sin systerson, Gustav Vasa, som hade varit misstänksam mot henne.
Kristina dog på Hörningsholms slott den 5 januari 1559, ca 64 år gammal.