Laurentius Petri (Nericius)

Historia

Laurentius Petri Nericius föddes som Lars Petersson i Örebro (därav tillnamnet Nericius som betyder "från Närke") år 1499 som son till smeden Peter Olufsson (ca 40) och Kristina Larsdotter (24). Laurentius var yngre bror till Olaus Petri.

Han studerade i Wittenberg i Tyskland och blev magister där den 10 februari 1518. Under de första åren efter sin återkomst till Sverige är det ganska tyst om honom, men han prästvigdes i alla fall 1527 och han blev även professor i Uppsala.

1531 utlystes ett ärkebiskopval i Stockholm, och där fick han nästan alla rösterna och blev därför vald till ärkebiskop, endast 32 år gammal. Efter att kungen, det vill säga Gustav Vasa, bekräftat valet av ärkebiskop var det en högtidliga invigning i ämbetet i Riddarholmskyrkan den 29 september samma år. Denna tjänst hade han sedan i hela 42 år.

Under hans ledning översattes hela bibeln till svenska och den kom ut år 1541. Utöver det finns en mängd skrifter i religiösa ämnen bevarade efter honom, bland annat kom och en evangelisk bönbok ut 1544.
Han kämpade för att bevara det svenska språket och han uppmanade allvarligt sina präster "att väl vårda det svenska språket".

Dessutom upphävde han celibattvånget så att präster kunde få gifta sig samt en mängd andra ordningar infördes också, bland annat 1562 då han lade fram en ny kyrkoordning som innehöll vår första skolordning.

Laurentius var gift med Elisabet Didriksdotter, som var dotter till myntmästare Didrik i Uppsala och Gustav Vasas kusin Birgitta Kristiernsdotter (Vasa). Laurentius och Elisabeth fick minst sju barn varav fyra dog under en farsot i Uppsala 1566.

Laurentius dog den 26 oktober 1573 i Uppsala, omkring 74 år gammal, och begravdes i domkyrkans högkor.